Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
”Hej, var glad! Lät tanken flyga
Uti nöjets yra ring!
Låt ej bleka sorgen smyga
Och fördystra någonting.
Ej det tjenar till att sörja,
Hej! Hej,’glädjen leka må!
Låt i gamman, dagen börja
Och i fröjd låt den förgå.”
sm
När sångaren hunnit fram till skansen och var beredd att begifva sig ned. i
koj Jto Z »il ackord frän 8te«t«Sa, echett a.kt. ock plaskande,
hT“‘ an1”?’* « «““”<* ***** *’
skullo gS Ull kojs och 1 stillet gick tan åter tam «11 relingen och Hickade pä
fart framrodda båten, hvarifrån strängaspelet hordes.
Båten var nu helt nära skutan och den unge sjömannen horde tydligen en manlig
röst sjunga till gitaren:
”Kom min ängel, till mitt hjerta,
Slut dig till mitt trogna bröst,
Dröj bos mig i lust ocb smärta,
Lyssna till min ömma röst.
Trohet, älskling, skall du finna,
Ej min hyllning du försmår,
Blott för dig, du hulda qvinna,
I mitt bröst mitt hjerta slår.
Är du borta, — o, jag bäfvar,
Hur mitt hjerta klaga må!
Kommer’du, — en ängel sväfvar
Öfver mina läppar då!
Tjusarinna ! Låt mig blicka
Ï de blåa ögon in —
Jag der baser, hulda flicka:
Du är min och jag är din.
Rodna gerna, — rosen blommar
Herrligt skön uppå din kind;
I din lefnads fagra sommar
Rosen ej i knoppen bind;
Må den frodas, må den pråla,
in mer ekon du blifver då,
Låt se’n solen herrligt stråla
Hed från dina ögon blå.
Tåras ögat — själens spegel? —
Flicka säg, hvi sörjer du?
Utaf fridfullt vemod prägel
Bär ditt milda anlet’ nu.
Sörj ej ; sörj ej, vackra flicka,
Låt mig kyssa bort din tår,
Må du glad emot mig blicka,
Läkas skall ditt hjertesår.
Du dig till mitt hjerta sluter!
Ack! Jag vet, du älskar mig.
Hur min farkost ödet skjuter,
Älskar jag dock alltid dig.
Kom till mig att glädje finna,
Slut dig i min famn — så der!
Ljufva flicka! Ädla qvinna!
Jag är stolt att ha dig kär!
Tadlet löper kring att fläta
Tvifvel uti vårt förbund.
Skränen dårar! Vi dock veta,
Tadlet går ur lögnens mund!
Må förtalets tunga råda,
Heka mig min vän till brud ;
Älskling! Vi dock äro båda
Brud och brudgum inför Gud!’
Hvarefter båten aflägsnade sig, dog sången bort och snart hordes blott enstaka
toner till skutan, hvarest ynglingen fortfarande satt qvar och st.rrade ut at rymden ä
det håll, dit båten blifvit rodd. Sjelfva båten såg han mte mera; men de båda facklorna
lyste uti natten och lemnade efter sig på vattenytan strimmor at gul ■ . ,
”Det var håken till karl att kunna sjunga, och så vackra ord se n! sade sjogasten
för sig sjelf. ”Så der kan inte jag sjunga och ändock säger man, att jag kan alla moj iga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
