Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
visor! — im! — Jag undrar, hvem det kunde vara! Den der får jag lof att göra mig
bekant med; jag skal! ropa honom an, om han ror den här vägen tillbaka.”
Båten rodde emellertid sin bana fram och försvann bakom Vagnsholmen *), — Vi
vilja följa båten. —
Den präktiga farkosten lade i land vid Valdemarsön och fackelbärarne hoppade ur,
samt stälde sig invid båten för att lysa en riddersman och en jungfru i land.
Det var kung Erik och hans systers tärna, Karin Månsdotter.
Konungen, hållande gitarren i ena handen, hjelpte med den andra den fagra Karin
ur båten, hvarefter de vandrade upp emot skogsbrynet, tjusade lika mycket af hvarandra
som af den herrliga aftonen med sitt idylliska månsken.
Länge gingo de dock icke der; ty Karin fruktade för ett lömskt öfverfall af illa-
sinnade menniskor, .som kunde finnas gömda bland de täta snåren på Valdemarsön. De
begåfvo sig derför tillbaka till båten och stego i densamma, hvilken straxt derefter stöttes
ut från land.
Då roddarne rott några årtag, sade konungen :
”Hvila på årorna och lägg båten på svaj, samt låt den drifva med strömmen.
Aftonen är herrlig och skön och det är ljuft att här i ro få njuta af Guds natur, eller
hur Karin?
”Jo, Eders majestät!”
”Kalla mig inte så, Karin!”
”Eders — — — —”
”Nej, jag säger dig: Kalla mig inte så! Här har jag aflagt purpurn och här
är jag blott den enskilde mannen och älskaren. Kalla mig Erik ! — ”
”Men Eders — — —”
”Jag befaller dig det, Karin!”
”Jag kan inte!”
”Jag skall lära dig! Se här! —”
Han kysste hennes läppar samt sade derefter:
”Nu är majestätet begrafvet och vännen står qvar!"
”Erik!” hviskade Karin.
”Hur ljuft klingar icke det namnet från dina läppar. Säg om det, att jag må
njuta af att höra det!”
’Erik!”
”Ljufva, älskade väsen! Sköna Karin. Du är glansen i min krona, ty du och
endast du gifver mig glädje.”
”En leksak!” suckade flickan.
”En leksak, säger du! Nej vida mer! Du är min goda genius, Karin, och må
Gud välsigna dig!”
”Eders––––––”
”Nå kom ihåg dig!”
”Det är så svårt att minnas, att jag får kalla min konung, min välgörare,
vid namn.”
*) Nu Skeppsholmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
