Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Han tryckte sitt ideal till sitt bjerta och beialde derefter roddarne att ro tillbaka
mot staden.
Årorna doppades i vattnet och båten sköt fart, samt landade snart vid stadens
hamD, der kung Erik bjöd sin följeslagerska handen och hjelpte henne ur båten, samt
förde henne upp till slottet. Facklorna släcktes och månen drog sig in bakom en moln-
slöja. Fackelbärare och roddare gingo hem, hvar och en till sitt, för att hvila efter dagens
mödor; men liten Karin kom på villande väg och hittade icke tillbaka till tärnekammaren
förr än dagen derpå, sedan hon sofvit i kung Eriks armar.
KAP. 6.
En qvinnobragd.
I norra kanten af de djupa och mörka skogstrakter, som ligga på gränsen mellan
Skåne och Småland samlade den danske majoren Sören Wedel en del vilda sällar, med
hvilka han ämnade företaga ett plundriDgståg upp åt Småland.
Wedel var mycket hätsk på svenskarne; ty genom det härnadståg, som konung
Erik XIV i egen person anförde, hade han förlorat alla sina egendomar.
Nu var konungen återrest till Stockholm och de danska trupperna betydligt star-
kare än förut och nu ämnade danskarne taga skadan igen och hämnas lidna nederlag.
Danmark hade hittills stridt med legoknektar; men nu hade landet kunnat uppställa in-
hemsk armé, hvars högsta befäl lemnades till grefve Daniel Ranzau, en fältherre, berömd
’eke blott för sin tapperhet utan äfven för sin strategiska skicklighet.
Det var en af Ranzaus förtrupper som Wedel förde.
Ej långt från det ställe, der danskarne voro samlade, låg herr Thure Bjelkessons
gård, Markaryd.
Bjelkesson hade liksom Mornay och Horn varit konungen behjelplige med dan-
skarnes kringklappande och isynnerhet hade Bjelkesson varit nitisk, då det var fråga om
att bränna den förhatlige Wedels gårdar. Detta gjorde, att Wedel å sin sida, hvilken,
såsom det förut är sagdt, af hjertat hatade Sverige och svenskarne i allmänhet, isynnerhet
koncentrerade detta hat kring Bjelkesson, som han visste var bosatt på det närbelägna
Markaryd. Han hade derför i sinnet att bränna denna gård, så snart han kunde hinna
att föra sina trupper dit. — Nu sjönk emellertid solen och han måste vänta med sina
operationer till nästa dag, hur mycket han än önskade att nattetid kunna besöka sin fiende
och bränna honom inne.
Han hade emellertid utsändt spejare för att taga reda på de bästa vägarne, samt
äfven för att utforska, om herr Thure vore på sitt Markaryd eller icke, med mera och
dessa spioner väntade hän tillbaka före nattens inbrott.
De tycktes dock icke komma tillbaka och Wedel svor ve och förbannelse öfver
dem, då han med ens fick höra hofslag, hvars tilltagande styrka ständigt växte och gaf
tillkänna, att ryttare voro i närheten. Men som det inte var"lätt att bestämma om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
