- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
60

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60
”Hvilka ni äro! Ha, ha! Tron I inte, att I ären igenkända i edra fördömda
uniformer, menniskoslagtare!” utropade Stålsköld.
”Vi vilja rädda dig, Adolfl” sade då Björnram.
”Just en skön räddning!” sade Stålsköld och gjorde allt för att fria sig.
”Jag är Gustaf Björnram 1’ sade då Björnram.
”Jag är Adolfine Oxenstjerna ! ” ifylde flickan.
Stålsköld lugnade sig vid dessa ord och såg på sina räddare.
”Ah! Jag dåre!” utropade han. ”Jag har inte förut sett in i edra ögon! Men
hvarför också dessa fördömda drägter?”
”För att kunna oantastade gå här.”
”Goda vänner!” sade Stålsköld mildt.
”Skynda! Skynda! Det är ingen tid att förlora!” bad Adolfine.
”Ja, jag kommer! Jag kommer! Frihet! Frihet! O ljufva ord!” utropade Stål-
sköld och lät sig ledas mot dörren.
”Det är för sent!” sade bödelsknekten.
De öfriga häpnade och blefvo liksom fastnaglade vid golfvet, då de genom dörr-
öppningen sågo Göran Persson nalkas cellen.
”Mod!” hviskade Adolfine.
”Förbannadt!” mumlade bödelsknekten mellan tänderna, darrande.
Nu hade Göran Persson hunnit fram till dörren och sade:
”Fören in brottslingen i rosenkammaren. Jag vill sjelf förhöra honom.”
Bödelsknekten gick nu fram och fattade Stålsköld i armen, samt slängde honom
fram emot dörren.
”Tre om en!” utropade Göran Persson. ”En man i bojor bör kunna ledas af två.”
”Han är så vildsint, herre!” sade bödelsknekten.
”Jag skall göra honom spak!” sade då Göran Persson, samt gick ut ur cellen.
Utkommen vände han sig om och befalde:
”Till rosenkammaren.”
Nu fattade bödelsknekten åter i Stålskölds arm och ledde honom med ett säkert
tag ut ur cellen.
Adolfine och Björnram följde oeh hviskade tröst i fångens öron.
”Sköten honom sjelfva nu!” sade bödelsknekten och släppte sitt tag, samt försvann
genom en sidodörr.
Björnram och Adolfine visste icke hvar som kammaren var belägen, men de följde
efter Göran Persson, under det att de utan uppehåll tillhviskade fången tröst och mod,
samt lofvade honom räddning.
Göran Persson gick direkt till rosenkammaren, hvilket var tur för de förklädda
främlingarne, som i annat fall sknlle förrådt sig genom sin okunnighet om, hvarest detta
helvetiska tortyrrum var beläget.
De gingo förbi flera dörrar, innanför hvilka de med förskräckelse hörde suckar
och svordomar.
Men snart stannade Göran Persson oeh vände sig om, samt spände sina hvassa
ögon i Stålsköld, sägande:
”Bekänner du, att du gjort dig saker till galgen?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free