Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
”Nådig herre,” svarade Stålsköld, ”jag har intet straffvärdt gjort.”
”Till sträckbänken med honom!” utropade Göran Persson.
”Jag har blott försvarat dygden!” sade Stålsköld.
”Till sträckbänken, säger jag!” utbrast Göran Persson, samt tilläde: ”Han skall
bekänna innan han dör. Ingen skall kunna säga, att jag dömt någon ohörd!”
Jungfru Oxenstjerna blef hvit, som ett lärft om kinden och nära var det att hon
förrådt sig.
Björnram såg detta och var ifrig att genom handling väcka henne till besinning.
Han såg en apparat, hvilken han förmodade var en sträckbänk och gjorde en rörelse för
att få Stålsköld dit; ty det var nödvändigt och han var nog modig att hviskande till-
kännagifva det. Jungfru Adolfine hörde honom och förstod honom; men Stålsköld var
förblindad, hvaröfver man icke kan undra och gjorde häftigt motstånd. Genom gemen-
samma bemödanden lyckades det slutligen de båda förklädda, att fa fangen till den för-
skräckliga pinbänken och började der att anlita sina krafter för att få ned honom på den-
samma. Men Stålsköld var dem för stark. Trots alla sina bemödanden kunde de icke få
ned honom på bänken. Göran Persson utdelade sina befallningar åt dem ; men då han såg,
att det skulle dröja en stund, innan fången hunnit blifva uttröttad, så vände han sig och
gick ut sedan han gifvit följande befallning:
”Lägg honom, medan jag går och förhör en annan fånge. Då jag kommer åter
skola hans armar och ben vara en tum längre, än de nu äro, så framt edra lif äro
eder kära!” —
Göran Persson gick att tillse några andra fångar, som skulle undergå förhör, som
det; kallades; men om man vill hålla sig till sanningen, skulle de plågas före sin död, ty
deras dödsdom var gifven, så snart de blifvit införda i Smedjegården.
Den förste fången, han besökte, undergick redan tortyr.
Han var hängd i händerna. Dessa voro sammanbundna medelst ett rep öfver
hufvudet och i detta rep hängde han ett par tum öfver golfvet, under det att en bödels-
knekt lät honom slita vissa par spön.
Den olycklige bekände allt, hvad som lades honom till last, blott för att slippa
plågorna, änskönt han var alldeles oskyldig. Straftet fortgick icke desto mindre, till dess
att alla de befalda spöslagen blifvit utdelade, då mannen nedtogs för att med ett rep om
halsen hissas upp i en galge.
Den nästa fången, som Göran Persson besökte, var iklädd den så kallade tyst-
hetshufvan.
Detta var Göran Perssons nyaste lyxartikel i sin fängelsedisciplm, ett tillagg till
de många förut i Smedjegården befintliga tortyrredskapen.
Denna nya uppfinning kallades tysthetshufvan och måste såväl i anseende till det
särskilda ändamål, hvartill det egnade sig, som i betraktande af dess sinnrika konstruktion,
måhända sättas öfver sjelfva den beryktade neapolitanska jernmasken, eller hvilket annat
tortyrinstrument som helst.
Ifrågavarande hufva består af ett cirkelrundt band af stål, som sättes om deli-
qventens hufvud straxt öfver ögonen, samt ett halfrundt band af samma ämne, hvilket
går midt öfver hufvudskålen från det ena örat till det andra. Vid denna öfre kufvud-
bonad är fästad ett slags hakband af fin ståltrådsväf, som tilltager i bredd nedåt hakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
