Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Dessa skänker skulle vara en påminnelse om de ofantliga rikedomar, hvaröfver
konungen hade att förfoga. Han trodde, att han derigenom lättare skulle vinna sitt mål -
men de stora skänkerna kunde icke förmå att stämma den mägtiga Albions drottning till
sveakonungens fördel.
Straxt efter sedan dessa presenter afgått, begaf sig konungen sjelf på väg fill
England, hvarest underrättelsen derom stälde till stor villervalla; ty man visste icke rätt,
huru man skulle emottaga den höge gästen, då drottningen icke syntes vara hågad att
räcka honom sin hand. i
Det blef emellertid ingen färd till England af för konungen, ty en storm blåste
upp, hvilken förorsakade konungen svår sjösjuka, hvarför han befalde, att flottan skulle
vända, hvilket äfven skedde. Hemkommen till Sverige förebrådde han flottans befälhaf-
vare deras tilltag att vända. Desse, Per Brahe och Gustaf Johansson Tre Rosor, bedy-
rade, att konungen sjelf befalt dem att vända, Men detta ville konung Erik icke höra,
utan de båda männen föllo i onåd.
Under det att konungen hade giftermålsplaner med drottning Elisabeth af Eng-
land, hade han äfven sina tankar rigtade på Maria Stuart af Skotland och afsände några
riddersmän till Skotland för att utforska, ”om hon vore så däjelig, som alle man säga”.
De utsände hade att förkunna, att drottning Maria var så vacker, som ryktet för-
kunnade; men att hon icke kunde räcka Sveriges konung sin hand, emedan hon ännu
sörjde sin aflidne gemål, konung Frans II af Frankrike.
Tvänne tyska prinsessor sysselsatte äfven konungens tankar.
Den ena var Renata af Lothringen, den andra Kristina af Hessen.
Renata var dotter af konung Kristian II och hade således arfsanspråk på Dan-
mark och Norge.
Till denna prinsessa afsände konungen herr Svante Stures äldste son, Nils Svantes-
son Sture, för att för konungens räkning begära hennes hand på samma gång, som han
afsände en annan riddare till Hessen för att framföra frieriet till prinsessan Kristina.
Hvad sändebuden hade att iakttaga var, om den prinsessa, till hvilken de blefvo
sända, ”vore frisk, däjelig och väl växt, icke mycket mager och spärrlemmad, hvitlätt,
med oförfalskad färg. Stötte ock håret något i svart, så läge ej magt derpå, endast hon
kunde behaga i förenämnda stycken, vore med goda seder och åthäfvor begåfvad, samt
ieke spotsk, utan lustig.”
Dauske konungen tyckte icke om, att konung Erik skulle blifva befryndad med
utlandet, hvarför han lade hinder i vägen för det hessiska sändebudets resa genom
Danmark.
Detta retade konung Erik, som derför utrustade en flotta om tolf örlogsskepp,
hvilken skulle afgå till Rostock för att der afhemta hans brud, hvilken han nu tänkte sig
skulle blifva prinsessan Kristina.
Vid samma tid återkom Nils Sture från sin beskickning och medförde till konun-
gen prinsessan Renatas ja och ring.
Men nu hade konungen sina tankar så fixerade på prinsessan Kristina, att han
återsände prinsessan Renatas frohetssymbol.
Befälet öfver flottan tilldelades den tappre och rättrådige Jakob Bagge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
