Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Från Stockholms hamn och till tyska kusten herrskade Klaes Krister,sson Horn
såsom en enväldig sjökonung på böljorna och i Öresund tog han tull al alla fartyg, som
sökte segla fram derstädes.
Den danske amiralen Herlof Trolle och hans män gjorde under af tapperhet för
att stäfja Horns segerlopp; men allt var förgäfves, allt måste vika för den svenska öfver-
magten.
Horn var vid denna tid tronens förnämste stödjepelare och liksom Göran Persson
med rätta betecknas såsom konung Eriks svarte riddare, så betecknas älven Klaes Kristers-
son Horn såsom samme konungs ljuse riddare.
Ett vackert drag af Horn var, att han icke förhindrade krämareskutorna att
med sina handelsvaror löpa till och ifrån hamnarna, ehuru han tog tull af hvarje skuta
och visiterade densamma, för att utröna, om han inom sitt sköte bar något misstänkt och
för Sverige fiendtligt.
Danske amiralen stupade snart och efterträddes af Otto Rud, om hvilken den
döende krigaren sade:
’En bättre amiral kan Danmark aldrig få, ty jag vill svara för, att han icke
skall sky sin fiende."
De svenska och danska flottorna under Horns och Ruds amiralskap stötte till-
sammans till en hård och blodig strid den 7 Juli 1565.
Klockan 11 på förmiddagen komrao flottorna inom hvarandras skotthåll.
Amiral Trolle hade sagdt sannt, då han om sin efterträdare, Otto Rud, sade, att
han ieke skulle sky fienden; ty med lejonmod mötte han den svenska flottan och vexlade
skott med denna.
Det bief en strid, hvars make historien icke förut vetat att berätta om. Röda
blefvo de salta hafsvågorna och fartygen omtöcknades af en sådan tjock rök, att man
stundom icke kunde se sin närmaste granne och många, såväl riddersmän som gemene
män fingo der dö den sköna och mångbesjungna hjeltedöden.
På ett af de svenska fartygen, Svanen, förde herr Peder Axelsson Baner befälet
och hans närmaste man var Sten Svantesson Sture, en son till riksföreståndaren Sten Sture.
Bariör uppmanade sitt folk till tapperhet, hvilket dock icke behöfdes och herr
Sten Svantesson var icke mindre mån om att nedgöra danskarne.
Dessa båda män stodo i mycket högt anseende hos Klaes Kristersson Horn och
de gjorde äfven skäl för det förtroende, som han skänkt dem, ty nu under stridsvimlet,
kul- och pilregnet veko de icke en hårsmån tillbaka och förstodo äfven att egga sitt folk
till en tapperhet, som var nästan sagolik. Hvar striden rasade hetast der ville de
vara med.
Men icke många timmar hade striden varat, förr än en falkonetkula träffade
Banér i veka lifvet så att han dog utan att hafva kunnat gifva ett ljud ifrån sig.
Sture tog då öfverbefälet öfver fartyget och fortsatte striden, såsom den var
börjad och det tycktes, som om han blef mera modig ju längre och ju hetare striden blef.
Men vid femtiden på eftermiddagen, då hela den danska flottan var så godt som
i grund och botten nedgjord, träffades Sture midt i pannan af en kula, som dödade honom
ögonblickligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
