Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl
Kung Gösta använde honom till en del vigtiga värt under ryska fejden, hvarefter
han förflyttades till Lifland och det var derifrån han kallades till öfverbefälhafvare för
den svenska flottan under konung Eriks krig med Danmark.
Vid konung Eriks kröning blef han, ehuru personligen frånvarande, ntnämnd till
friherre.
Han var en ovanligt ädel man och vi hafva sett huru han hejdade konung Eriks
uppbrusande och obetänksamma vrede, dä konungen ämnade öfverfalla den fångne herr
Otto Rud. Men det var icke blott den gången, som Horn hejdade utbrotten af konungens
mörka lynne och varnade honom för missgrepp. Sålunda, då han såg konungen rigta
misstänksamma blickar mot redlige män i riket, under det att han skänkte ett så godt
som oinskränkt förtroende åt sina gunstlingar, synnerligast åt Göran Persson, yttrade en
gång Klas Kristersson Horn till konung Erik:
”Här i landet måste en konung vara varsam och inte gifva den ene ett märke-
ligt företräde framför den andre; annars följer tadel, missnöje och oro, derför Gud be-
vare Eder, nådige herre och oss alla!”
Det var väl och upprigtigt taladt och konung Erik synes äfven icke blott hafva
värderat den ädle mannens råd, utan äfven följt dem. Men till konungens olycka skulle
denne rådgifvare snart tagas från honom. Ty då konungen kallade honom från flottan
till landtarmén, så följde Horn denna kallelse och sammanträffade med konungen i Wad-
stena, der han med monarken öfverlade om krigsplanen, hvarpå han skyndade att fort-
sätta resan till trupperna. Men dessa skulle han aldrig finna. Han hann nämligen icke
längre än till den tre mil från Wadstena belägna Åby prestgård, förrän han tillfölje af
ett häftigt illamående måste afstå från fortsättandet af resan. Efter blott ett par dagars
uppehåll i prestgården var han ett lik. —
Konung Erik sörjde mycket Klaes Kristersson Horn och lät under ärebetygelser föra
hans döda kropp till Upsala, der den begrofs och insattes i Upsala domkyrka i det kor,
som är beläget närmast söder om konung Göstas och hans gemåls graf. —
Landtkriget visade helt andra taflor än flottans ärorika segerlopp.
Bönderna voro uppretade på de svenska knektarne och begingo oerhörda grym-
heter mot dem. Smärre truppstyrkor omringades af bönderna, som togo soldaterna till-
fånga och upphängde dem i träden utan att afkläda dem rustningar och vapen. Detta
var isynnerhet vid Blekingska gränsen.
En berättigad harm häröfver intog konungen och han befalde, att allt mankön
mellan Lyckeby och Ronneby utan försköning skulle slås ihjäl.
Lyckeby gaf sig, men Ronneby måste stormas och ett oerhördt blodbad uppstod.
Två tusen män ”slagtades, som svin” såsom konungen sjelf skref och många qvinnor och
barn fingo äfven sätta till lifvet, hvarpå staden brändes upp.
Oerhörda grymheter föröfvades öfver allt under detta krig och konungen utfärdade
sådana förordningar, att man måste rysa öfver den grymhet, som det svenska folket måste
utstå. Tyranniet hade åter spiran i sin hand.
Såsom ett bevis på huru grym konungen var, isynnerhet mot Blekingsfolket, hvil-
ket borde betalas för detsammas deltagande i Dackefejden under gamle kung Göstas tid,
må anföras följande förordning, som konungen lät utfärda till sina krigsöfverstar, då de
drogo in i Blekinge. Denna förordning lyder ordagrant:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
