Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
hans heder, hvarjemte konungen befalde, att fången skulle förklaras fri och infinna sig
hos honom.
Göran Persson rasade; men det hjelpte icke. Nils Sture hade glidit honom ur
händerna!
Efter två dagars förlopp var herr Nils åter i Stockholm och befaldes genast till
audiens hos konungen, som visade sig mot honom mild och nådig och gjorde allt för att
aftvå den skymf, han lidit. Konungen sade sig vilja uppbjuda all sin förmåga för att
återupprätta herr Nils Svantessons heder och han tog honom i famn och bad honom med
tårar i ögonen förlåta skymfen, hvilken, så sade konungen, hade blifvit tillstäld utan hans
vetskap och af onda menniskor.
Nils Sture lofvade konungen att vara till freds och han fick afträda, sedan konun-
gen än ytterligare sökt gifva honom ynnest- och nådebevisningar.
Men det var långt ifrån, att Sture kände sig tillfredsstäld. Tvärtom tryckte den
lidna skymfen djupt på hans sinne och han skref till sin moder, fru Märtna på Hör-
ningsholm :
”Jag drack en dryck i Stockholm, hvilken förtärer sinnet, glädjen och all min
välfärd här i verlden.
Nils Sture den elände.’"
Knappast hade herr Nils lemnat konungen, förrän Göran Persson inträdde.
”Hvad vill du?" sporde konungen häftigt.
”Skydda Eders majestät mot förrädare!” svarade gunstlingen och räckte fram en
ny anklagelsè mot Nils Sture. Göran Persson hade föresatt sig att skända adeln genom
denne ädling, den yppersta adelsfamiljens äldste son.
Konungen fattade anklagelseakten, som afslutades med en resolution, som gaf till-
känna, att herr Nils för rikets säkerhets skull måste dödas; och Göran Persson gjorde
äfven muntliga kommentarier, icke förglömmande att ockra på konungens vidskepelse, hvar-
för han påminde om, att herr Nils hade ljust hår, hvilket, enligt konungens egen utsago,
tillfölje af astrologiska observationer, skulle vara farligt för konungens säkerhet.
Konung Erik hörde noga på, hvad hans gunstling hade att andraga och hans an-
sigte mulnade allt mer och mer, hvilket i sin ordning hade till följd, att Göran Perssons
vidriga drag ljusnade, emedan han trodde, att han skulle nå sitt mål.
Men tiden var af Göran Persson illa vald; ty konungen var i dag under inflytel-
sen af en god ande och då han äfven vid samma tillfälle fick höra sin qvinliga gunstling,
den fagra Karin Månsdotter, gladt sjunga utanför, steg han hastigt upp och ref sönder
anklagelseakten mot Nils Sture, samt afvisade i hårda ordalag Göran Persson, hvilken med
harmen i hjertat lemnade rummet i samma ögonblick, som Karin Månsdotter inträdde från
andra sidan.
Mild och leende vände sig konungen mot sin systers fagra och älskliga kammar-
tärna, hvilken sväfvade fram öfver golfvet mot sin konglige älskare.
”Mild som en solstråle om våren kommer du, mitt barn, och äfven värmande,’ sade
konungen till Katharina och slöt henne i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
