Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
"Min konung!” svarade hon.
”Ack ja,” fortsatte konungen, allt jemt tryckande henne till sitt bröst, ”mitt
hjerta behöfver värme, sol och ljus.”
”Gifve Gud, att jag kunde skänka dig det, dyre Erik!” svarade flickan och säg
allvarligt in i hans ögon.
”Du kan det, älskade barn, du och ingen annan!”
”Ljufvä lott!” hviskade Karin.
”Jag prisar Gud, att du blifvit sänd’till mig af den Allgode,” sade konungen.
”Jag prisar Gud, att jag är min konung till behag,” svarade flickan.
”Blif städse vid- min sida, Karin, du min goda genius!”
”Jag är här, när min konung befaller!”
”Lägg bort denna förhatliga etikett. Tala inte om befallningar! Tala om, att
du vill dröja hos mig af egen drift, af kärlek, ja, af hjertlig, uppriktig kärlek, af en sådan
kärlek, som jag hyser till dig.”
”Erik! Erik!”
”Ah! Förebråelser!”
”Nej, Erik! Inga förebråelser!”
”Hvarför då dessa varnande ruskningar på hufvudet, Hvarför dessa varnande
ord: Erik! Erik?”
”Glöm inte, att du är konuug, en mägtig konung och att jag är en fattig soldat-
flicka, som genom din nåd har blifvit en prinsessas tjenarinna.”
”Jag glömmer intet, Karin, och minst af allt glömmer jag, huru kär och dyrbar
du är mig.”
”Huru ljuft det är att veta detta, får jag dock icke lyssna till dessa ord.”
”Karin!”
”Jag måste minnas, hvem jag är. Jag är en prinsessas kammartärna och en
konungs — leksak.”
”Älskade! Du är en konungs goda genius.” —
Karin slog ned sina ögon och fann den sönderrifna anklagelsen mot Nils Sture
liggande på golfvet. Hastigt böjde hon sig ned och började att samla hop de rifna
pappersbitarna.
”Ja, det är rätt, mitt barn,” sade konungen, ”tag bort detta förbannade papper
och kasta det i lågorna, att det må förtäras, liksom den tanke, som på detta sönderrifna
papper blifvit uppsatt, äfven med Guds hjelp för alltid måtte dö — dödas — förbrännas
— brännas i helvetets ugnar, ty den är född i djefvulens hjerna!”
”Hvad har det då stått för förfärliga ord på dessa pappersbitar?”
”Nils Stures dödsdom!”
”0, Gud!”
”Göran Persson lemnade mig den nyss."
”Den ohygglige Göran Persson! — Och — — — ”
”Och — ? Hvad mer?”
”Dödsdomen?”
Ӏr der?"
”Sönderrifven?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
