Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja!»
”Och tagen annan utfärdad?"
"Nej!"
”Hell, konung Erik!” utropade Karin och böjde knä för honom.
”Stig upp, mitt barnl”
Han sökte resa henne.
"Nej!" svarade hon. ”Här vill jag ligga och välsignande samt beundrande blicka
upp till min konung!"
"Du är en toka!”
"Nej, Erik!"
"Stig upp, Karta, jag befaller dig det!"
"En befallning lyder jag!” svarade hon och sprang upp.
"Men inte en bön?”
"Jo, om den kan beviljas! Aek, du vet nog, Erik! Hvad har jag inte be-
viljat dig?”
”Ångrar du dig?” »
"Nej!”
"Du klandras af många."
"Jag är äfven klandervärd! Men må jag klandras! Jag är stolt öfver min ko-
nungs vänskap och i denna stund stoltare än annars!”
”Hvarför just i denna stund?
"Jo, ty denna stund har gifvit tillkänna, att min konglige »än icke blott är en
mägtig herrskare, utan äfven en stor konung!"
"Stor?”
"Ja, Erik, en själsstor och ädel konung1”
”Hvaraf har du funnit det under denna korta stund?”
"Af dettal"
Hon visade de hopsamlade pappersbitarna och fortfor:
"Af den sönderrifna dödsdomen öfver en oskyldig, men förföljd ädling!"
"Karin!”
”0, hvad det måtte vara ljuft, att vara konung, då man får skydda dygden, då
man eger själens adel och samvetets fridi*
"Hör mig, Karin!”
"Ja, Erik, min herre och konung1”
"Det är du, som skyddat Sturens lif!"
”Jag?”
"Ja, just du!”
"Huru skulle jag hafva kunnat — — —? s
"Jag hörde dig sjunga, mitt barn, och hågkomsten af dig, änglalika barn, ver-
kade afgörande på mitt beslut, din ädla själ närmade sig ovetande min, ljusa tankar växte
upp i min hjerna, hjertat veknade och i stället för att teckna mitt namn under anklagelse-
akten och domen, ref jag den i stycken."
"Pris vare himlen för denna nåd!" utropade Karin Månsdotter och sjönk på sina
knän. "Prisad vare Gud, som genom sina heliga änglar fört mig i min konungs närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
