Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nådiga drottning I sätten er här ner,
Att jag må tälja mina sorger för er!
85
Han mötte der den andra flock,
Min yngsta broder med gullgul en lock.
Medan jag var i min kära^faders gård
Sju riddare mig dagligen vaktade på.
Med honom kom hertig Magnus
På trollhästen han red genom skogen.
Min fader han höll mig så hederlig,
Två riddare dagligen tjente mig.
Och Hillebrand, Hillebrand! Stilla ditt svärd
Den döden är ej min yngste broder värd.
Den ene hette hertig Magnus,
Han ville på äran mig beslå.
Jag hade ej förr utsagt dessa ord,
Sju sår lade Hillebrand till jord.
Den andre han hette hertig Hillebrand,
Var konungens son af Engeland.
Hillebrand stryker sitt blodiga svärd,
Yore du ej Hilla, detta vore du ej värd.
Och det var hertig Hillebrand,
Med honom så måste jag fly af land.
Hertig Magnus, hans häst nu sjöjungfru blef
Och bort utmed bäcken efter henne han dref.
Hillebrand sadlade sin gångare grå.
84 lyfte han stolts Hilla lilla deruppä.
Min broder han log mig i gullgulan lock,
Så binder han mig vid sin sadelknopp.
Men hertig Magnus stod och qvad
Och om min kärlek han mig bad.
Åldrig var det så liten en rot,
Som icke tog ett stycke af min fot.
Men hertig Hillebrand han tog
I betslet, bort det bar i skog.
Och inte så var det så liten en gren,
Som inte tog ett stycke ur Hilla lillas ben.
Och när som vi kommo i rosendelund,
Der lyste hertig Hillebrand hvila en stund.
Och när som vi kommo till första lid
Min sorgbundna moder hon ståndar dervid.
Han somna’ en blund allt uti mitt sköt,
Han sof der en sömn så ljuflig och söt.
Då ville min broder qvälja*) mig,
Min moder hon ville bortsälja mig.
Hillebrand, Hillebrand! Sof inte nu,
Jag hörer min fader och mina bröder sju.
Så sålde de mig för en klocka ny,
Hon hänger i Mariæ kyrkoby.
Hillebrand, Hillebrand! Sof inte så,
Jag känner min faders gångare grå.
När moder min hörde den klockans klang
Hennes lijerta sönder i stycken sprang.”
Hillebrand tog mig allt uti sin famn :
Hilla lilla, Hilla! Nämn inte mitt namn!
Stolts Hilla lilla slöt sitt tal härvid —
Ingen vet min sorg utom Gud —
Så föll hon död i drottningens knä —
Han slog uti den första skar’
Min bröder sex, också min far.
Den lefver aldrig till, som jag kan tälja mina
sorger.
*) Qväfva.
Slut på första berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
