Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
het vid fäderneslandets försvar. Hans föräldrar, som dogo i hans barndom, hade lemnat
honom i en hans morbrors vård. Denne man var mäklare och han önskade dana sitt sig
anförtrodda systerbarn till samma yrke, hvarigenom han sjelf egde sin utkomst. Men detta
behagade icke Randolph, hvilket gjorde, att han ofta råkade i oenighet med sin beskyddare.
En dag hände det, att en fattig qvinna med ett barn pä armen kom in i boden.
Hon var mycket illa klädd, bad om en skärf till hjelp ät sin sjuka man, hvilken äfven
saknade föda; men Randolphs morbroder snäste henne och bad henne gå.
Randolph, som äfven var inne i boden, blef förargad, då han förnam, att hennes
bön lemnades ohörd. Han sprang derför till dörren, der qvinnan stod och smög i hennes
hand ett mynt, det enda som han egde, samt lofvade att spara af det, som hans morbror
gaf honom för att dermed hjelpa det fattiga folket i dess elände, så länge mannen var sjuk,
Qvinnan bad himlen välsigna Randolph för hans barmhertighet; men hon sade i sin ifver
detta så högt, att Randolps morbroder hörde det.
Denne, som icke hade begrepp om, hvad ömhet och medlidande ville säga, lät sin
systerson förstå, att den, som så lätt kunde vara andra till tjenst, äfven borde kunna hjelpa
sig sjelf på egen hand, samt att han inte längre ämnade hålla sitt hus öppet för en olydig
pojke, som vågade att uppföra sig tvärt emot dens vilja, af hvilken han hade blifvit frälsad
från tiggarstafven.
Randolph, på ett sådant hårdt sätt förskjuten af sin känslolöse morbror, hvilken
dock genom sin systers död sett sin välmåga ökas, hade nu ingen annan räddning än att
kasta sig in på krigarens yrke.
En helt liten penningsumma var allt, hvad han fick af sin morbror, då han lem-
nade dennes hus.
Han glömde dock icke sitt löfte till den fattiga familjen, utan skyndade att med
en del af sina penningar infria sitt löfte.
Med ltver tör den sanna äran och med en ståndaktighet, som röraktar alla faror,
längtade tian att tå visa sitt mod i en drabbning och gladde sig redan på förhand af
föreställningen om en tillkommande seger.
Stackars yngling! Han besinnade inte, att man utan penningar eller hög börd
fåfängt väntar någon betordrau tör tapperheten eller någon tillbörlig belöning för förtjen-
sten. En olycklig erfarenhet öfvertygade honom, fast för sent, om, att han missräknat
sig, då han trodde sin lycka kunna byggas på mod och ära.
Han kämpade, han segrade och gjorde sig förijent af att kallas en rask engelsk
marinsoldat; men oaktadt alla de hedrande märken, som han bar på sin kropp såsom
stumma vitmen på ait han deltagit i farliga strider och oaktadt han hade gjort sig för-
tjent af nationens tacksamhet, fick han med barm vid krigets slut förnimma, att afsked
ur tjeusten var den enda belöning, som man hade att tilldela honom.
Han biet således lemnad åt glömskan utan penningar och utan vänner. Hans
morbror hade under hans bortovaro dött genom sorg, sedan han tillfölje af åtskilliga skälm-
stycken, som uppdagats, blifvit qvitt sin heder och sin förmögenhet. Han hade derigenom
blifvit störtad från sin framskjutna ställning och slutligen aflidit på ett arbetshus i för-
samlingen, der han bodde.
Före sin tjenstgöring på flottan hade Randolph fattat kärlek till Nancy Abbot.
? i*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
