Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
de af naturen bäst och ädlast danade själarne. En man, som förkastar andras bitrade i
motgångens mörka stunder, då han tryckes af ett hotande bekymmer oiver ett annalkande
armod - då han genom sällskap med utsväfvande bröder hastar tiU sm undergång, e er
eenom den lösaktiga qvinnans lockande retelser föres från förädlande nöjen eller m
han tillfölje af oförtjenta och oväntade olyckor, genom hvilka den dolda Forsynen profvai
SuSTtarfi känner ett frätande qval i sitt hjerta, som likväl aldrig lemnat rum
, Af annat än Gudsfruktan och dygd, — en sådan man drager en mörk sloja ofvei alla
siïa dygder· - och då han afslår en hjelp, som hans skyldighet befaller honom att emot-
Zl gör han sig ovärdig menniskors medlidande oeh Försynens förbarmande
S ’ S "Vid hafstroll och rånockar! Vimpel talar, som en biskop från prediksstolen.
utropade Spånt.
"Tycker mäster det?” svarade Vimpel.
"Ja, min själ och Gud gör jag så!” . ... , ,
"Jo jo, den, som sett sig litet kring i verlden och lart sig tanka ofyer, hvad
som nasserat förbi ens ögon, så har man allt reflexioner, skall jag säga, mäster.
P ““ det är nog så det och nog märks det, att Vimg.l int. rat omkrmg, som e.
tiärnvfs alltid. — Fortsätt emellertid.” ... , „ ,
"Ett år efter bröllopet," fortsatte Vimpel sin berättelse, ”fägnade den älskvarda
Xancv sin man med en välskapad dotter.
Det blef glädje i huset, må mäster tro. Det första, Randolph företog S1S
aftnarna, sedan han slutat sitt arbete, var att skynda hem för att se sitt alskade och
kärkomna barn, samt dess ömma moder. Han skådade med förtjusning denna nykomna
och dyrbara skatt och han fann med obeskriflig förnöjelse moderns drag i den lillas ansig e.
Han knäppte samman sina händer, upplyfte sina ögon oeh med ett hjerta svallande>af tack-
samhet och vördnad, vände han sina blickar och bonen till den magt, som hade valsig a^
hans äktenskap. - Ah, mäster! Detta är en glädje, känd allenast af den, som har ett
ömt och känslofullt hjerta och som sjelf eger den lyckau att vara en alskad mm och i .
Lycksaligheten af en äkta kärlek och af oskuldens lugn kännes ofta icke mom hoghetens
och rikedomens guldbelagda väggar. De glada stunder, som uppkomma tillfölje af en in-
bördes kärlek och sammanstämning i den låga kojan, äro mera värda än den stora verl-
dens konstiga nöjen.
Henry fattade ofta sin späda dotter i sina händer och sände ömma suekax till
himmelen med böner om Guds välsignelse öfver den lilla, under det att modern förenade
med honom sin andagt i lof och tacksägelser. . ^ ,, , ,
Under en sådan lycksalighet å ömse sidor framskredo deras dagar i ett oafbrutet
lugn, under ständig glädje. Den lilla Harriet, som flickan kallades, växte upp, älskad af
sina föräldrar och omhuldad af deras vänner till sitt tionde år. Längre var hennes glädje
icke bestämd i ödets bok. — Farväl, oskuld oeh lugn! — Motgångens kalk var iskänkt
oeh de voro dömda att smaka dess bitterhet. _
Randolph hade för vana att årligen fira sin bröllopsdag och för detta andamäl
hade han bjudit några grannar till sig. En liten flicka vid Harriets ålder var äfven bjuden
för att göra henne sällskap. Under det att dessa båda flickor sysselsatte sig med sådana
lekar, som roa en munter och glad ungdom, hördes plötsligen ett starkt slag på dörren.
Innan den första häpenheten deröfver hunnit lägga sig, dånade ännu ett slag. Randolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
