Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Bidder Olle rider sig allt söder under ö, "Och hör du Väna lilla, hvad jag dig spörja må
Der fäste han stolts Väna lilT så fager en mö. När var det, du bortgaf din ära och din tro?”
Riddar Olle! Riddar Olle!
Der fäste han stolts Väna lill’ och förde henne hem, "Min fader han var on så underlig man,
Med rödan. gullkrona på bleknande kind.
Riddar Olle!
Han byggde min bur så nära invid strand.
Riddar Olle!
De spelemän, de spelade på gullharpan röd: Han byggde min bur så nära vid strand,
"Gud nåde dig fru Väna lill’, du är inte mö!" .·- Der alla de skeppare kommo i land.
Riddar Olle ! Riddar Olle !
"Hör du, fru Väna lill’, hvad jag dig säga må; Och tolt voro de, som buren nedbröt,
Hvad är det, som de spelemänner spela må?" Men ej mer än en min ära åtnjöt
Riddar Olle! Riddar Olle!” —
”Och eder vill jag hålla för en okloker man,
Som tror, hvad som spelas af en drucken man,
Riddar Olle!”
”Och hör du, Yäna lilla, unga bruden min,
Hvad gaf han då dig, för du gaf äran din ?”
Riddar Olle!
Och Yäna lilla tager af det röda gullband,
Så kastar hon det uti spelmannens hand. —
Riddar Olle!
”Han gaf mig en gullkrona så röd,
Han bad, jag skulle bära den bland fruar och mör
Riddar Olle!
Så kastar hon det uti spelmannens hand:
En annan klang uti harpan det kom.
Riddar Olle!
Och han gaf mig ett par silfverspända skor,
Dem hafver jag slitit med stor möda och oro,
Riddar Olle!
De spelte i dagar, de spelte i tre,
Men inte ville bruden åt brudsängen se,
Riddar Olle!
Och han gaf mig en liarpa utaf det röda guli,
Han bad, jag skulle spela, när jag blef sorgetull,
Riddar Olle!
Och när den fjerde dagen åt qvällen han led,
Fru Yäna lilla lade sig i sängen ned.
Riddar Olle!
Och han gaf mig en silfverborden knif,
Krist gifve, den sutte uti hans unga lif,
Riddar Olle!” —
”Och hör du, Väna lilla, du låte inte så:
Ty jag är just fader till dina barn de små!”
Riddar Olle!
Natten gick till ända ock pä rosiga skyar höjde sig morgonrodnaden upp ur de
grönglänsande vågorna, hvarefter salen i sitt majestät framträdde och spred den glans,
som är egen för dagens drott. Guldsmyckade vågor rullade fram och förtjusade de resan-
des blickar, dâ de efter en trygg och lugn sömn trädde ut pä däcket.
Huru fria och lyckliga kände de sig icke här ute pä hafvet efter all den själs-
spänning, för hvilken de varit offer tillfölje af den obarmhertiga förföljelse, som Göran
Persson ntöfvade mot dem!
De buros nu framåt på de smaragdgröna böljorna till ett såsom de hoppades
oberoende lit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
