Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
kläder och att gnida hennes stela och kalla lemmar, hvarjemte han rullade hennes kropp
fram och äter. Han arbetade af alla krafter och svetten lackade om honom.
I början fruktade han, att detta arbete var förgäfves.
Men slutligen fann han, att kroppen blef varmare och att lifvet hos jungfrun
började återkomma.
En blixt af glädje sköt dervid genom hans hjerta och han tryckte en kyss pä
hennes läppar.
Allt mer och mer varm blef jungfru Ebba och slutligen slog hon upp sina ögon.
”Prisad vare Gud, som frälst min älskade!” utropade vid denna syn Stålsköld,
icke betänkande, att den väna flickan vaknade upp till ett lif af försakelser, då de ju voro
skeppsbrutna på en öde klippö med brusande salta vågor kring sig och utan någon föda
att förtära.
Hastigt kom tanken på framtiden med dess försakelser öfver honom och grumlade
hans glädje. Men han slog bort dessa tankar och litade fullkomligt på, att en högre
magt skulle bringa hjelp i nöden, såsom hittills skett.
”Det är sannt,” tänkte han, ”att Ebba Ryning nu går hårda och okända öden
till mötes. Det är sannt,” fortsatte han sina tankar, att ett bedröfligt öde hittills förföljt
vår kärlek. Men jag vördar dock försynens nåd, som låtit oss med lifvet genomgå dessa
sista, våra hårdaste, prof!”
”Hvad har händt?” hviskade Ebba.
*Vi äro skeppsbrutna,” svarade Stålsköld.
”Hvar äro vi?”
”På en klippa i hafvet!”
”0, min Gud! Hvad skola vi taga oss före, att vi ej må förgås?”
”Yar lugn, min Ebba! Med Guds hjelp skola vi blifva räddade. Yi ega en olycks-
kamrat, en präktig karl, och en båt. Vi skola nog hitta land, huru långt det än är dit.”
”Syns intet land?”
”Nej, min älskade! Endast vågor oeh här och der skär, hvilket tyder på, att land
inte kan vara långt borta.”
”Jag är så törstig. Gif mig litet vatten.”
”Vatten! 0 min Gud! Jag eger intet! De vågor, som rulla vid våra fotter äro
salta och några droppar deraf skola endast föröka din törst, min älskling. Snart skall
jag bjuda dig en dryck, om himlen behagar rädda oss.”
*Hvad skall det blifva af oss, Adolf?”
”Vi skola genast sätta upp ett tecken på spetsen af den högsta klippan, på det,
att om någon seglare skulle närma sig ön, medan vi äro qvar här, han må kunna rädda
oss ur vår nödstälda belägenhet och åter föra oss in bland menniskor.”
”Gud gifve, att en seglare komme!”
”Amen!”
’Gustaf!”
”Min älskling!”
”Hvad skall det blifva af oss?”
”Det står i Guds hand! Men blifva vi räddade skall jag gerna och med glädje,
om det så behöfves, underkasta mig det mödosammaste lif, blott min Ebba förmår att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
