Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 21
’Hurra! De goda hafva segrat!’ utropade Vimpel och sväugde den halfploskade
fngeln öfver sitt hufvud.
"Pris vare Gud!’ hviskade jungfru Ebba till sig sjelf och knäppte andaktsfullt
samman sina händer.
”Fort ut med båten!’ kommenderade Vimpel och löpte ned till stranden.
Stålsköld följde honom och hjelpte honom att lyfta båten i vattnet.
Så snart detta var gjordt, ilade Vimpel upp efter foglarna. hvilka han kastade i
båten, ropande i glädjen:
"Vi få äta på sjön.”
Jungfru Ebba hade nu äfven hunnit ned till stranden. Stålsköld lyfte henne i
båten och sköt ut densamma, som började att gunga på vågorna.
Stålsköld satte sig till årorna, under det att Vimpel återtog sitt arbete med att
plocka foglarna.
Så snart de hunnit ro förbi klippöns högsta udde, varseblefvo de vid horizonten
topparna af ett tremastadt fartyg.
”Ser du, min Ebba,” sade S ålsköld till jungfru Ryning, "der är vår räddare.”
"Långt, långt borta!” suckade flickan.
"Men dock närmande sig, liksom vi vilja närma oss honom.”
’Du, min vän, och jag,” fortsatte Stålsköld, vändande sig till Vimpel, ”få hjelpas
åt att sköta årorna. Bäst är, att en i taget ror, så att vi icke trötta ut oss på en gång
och sedan äro oförmögna att fortsätta rodden.”
"Ja, herre!” svarade Vimpel. ”Sköt ni om jungfrun, så skall jag ro till att börja
med, sedan, när armarne vägra, att göra tjenst skall jag hjelpa till att plocka foglarna.
En bit mat skulle inte smaka illa. Rå sjöfogel är en raritet det och jungfrun kan väl
behöfva sig en bit kan jag tycka, hon sitter der så blek om kinderna. Jo, jo, sådant tyg
är inte vandt vid samma behandling som beckig buldan inte, men segt är det i alla fall.”
På detta sätt pratade Vimpel, under det att han med kraftiga årslag dref fram
båten åt det håll, hvarest seglaren syntes.
"Vi borde allt sätta upp en nödflagga!” sade Vimpel.
Ja, du har rätt,” svarade Stålsköld; "men bvarifrån skola vi kunna få någon sådan?"
”Se här!” utropade jungfru Ryning och kastade fram till Vimpel en spetsslöja af
ovanlig finhet.
”Tack, jungfru!” sade Vimpel.
”Nå, än flaggstång då?” sporde Stålsköld.
"Ja, det blir värre.”
”En af oss får väl stå i fören och vifta.”
”Det skulle vi inte länge stå ut med, herre, och hvem skulle sedan tagg till årorna,
när vi båda två blifvit trötta?”
”Men något måste vi göra för att så fort som möjligt göra oss sedda.”
”Vi bryta den en ribba ur relingen på båten?”
”Töras vi göra det?”
”Ja, det har ingen fara.”
”Varen försigtiga, mina vänner, att vi icke må dränka oss nu, då vi se hjelpen
för våra ögon,” förmanade jungfrun.
Wasaättlinqarnt. jj „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
