- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
122

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122
’Var trygg, jungfru,’ svarade Vimpel och lemnade årorna till Stålsköld, samt bör-
jade att känna sig för utefter hela relingeD, om någon ribba tilläfventyrs skulle vara lös.
”Det är en bastant och välgjord båt den här,” sade han, då han fann, att allt
var fast. ”Det är riktigt synd att bryta sönder något i den; men det kan inte hjelpas.
Låna mig en dolk, herre, den är starkare än min knif, så skola vi se till, om vi inte
skulle kunna få oss en flaggstång, utan att det i någon nämnvärd mån skall kunna be-
höfva skada den här välsignade båten, utan hvilken vi helt visst skulle hafva varit dömda
till soltorkning på klippön, som vi nyss lemnat bakom oss.”
Tigande drog Stålsköld fram sin dolk och räckte den åt Vimpel, hvilken fattade
vapnet och lyckades efter mycken möda att lossa en spira utefter hela båtens längd på
yttre sidan af båten, alldeles under relingen.
"Var inte rädd jungfru,’ sade han. ’Vattnet kommer inte in i båten, som är
belagd med spira vid spira öfver sjelfva kärnvirket.”
"Jag litar på eder och befaller mig i Guds hand!” sade jungfru Kyning undergifvet.
”Gud välsigne er för det ordet, jungfru,” svarade Vimpel och såg på henne med
trohjertade ögon.
I samma ögonblick for ett rop af förskräckelse öfver jungfruns läppar.
Detta rop föranleddes deraf, att båten vickade häftigt till, då spiran lossnade.
”Var inte häftig, jungfru. Vi få sätta oss mera åt den här sidan så att båten
väger jemt. Den blef tyngre på andra sidan, då spiran kom loss,” upplyste Vimpel, hvar-
efter han band fast spetsslöjan vid ena ändan af spiran, samt gick fram till fören, der han
fäste spirans andra ända i båten.
”Så der!” sade han, betraktande sitt verk. ”Mera kunna vi inte göra och en
finare flagga hartroligen aldrig svajat öfver Östersjöns böljor.”
Eodden fortsattes utan afbrott hela dagen och slutligen sänkte aftonen sin slöja
öfver hafvet.. Det blef mörkt och en tjock och isande dimma lade sig öfver vattnet samt
insvepte de skeppsbrutna i sina fuktiga höljen.
De båda männen fortsatte att tura om med rodden hela natten. De kunde nu
inte se fartyget, till hvilket de satte sitt hopp; men de rodde i den rigtning, hvarest de
under dagensett seglaren och hoppades att finna den helt nära sig på morgonen.
Det var en lång natt för de stackars menniskorna i den öppna båten på hafvet.
Men den gick dock slutligen till ända och ändtligen började solens lifgifvande strålar att i
gyllne strimmor genombryta dimman, som småningom skingrades och ökade synvidden,
först helt obetydligt, sedan mera och slutligen ända till horizonten.
Med solen uppgick äfven de skeppsbrutnas hopp och de voro särdeles ifriga att
dimman skulle försvinna, på det att de så fort som möjligt skulle kunna blifva upptagna
af det stora fartyget.
Men hade hoppet lekt för dem under soluppgången, så störtades det deremot helt
och hållet, då dimman skingrats.
Fartyget var försvunnet och de skeppsbrutna befunno sig midt ute på hafvet.
Hvart hän de vände sina blickar, funno de intet annat än solglittrande böljor och en blå
kupol hvälfd deröfver.
Hade de under natten rott åt orätt håll? Hade fartyget ändrat kurs?
Detta voro alldeles onyttiga frågor, som de skeppsbrutna gjorde sig sjelfva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free