Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Väl får du gå att spatsera
Uti vår örtagård;
Rösten svarade:
Men väck upp din yngsta syster
Och bed henne med dig gå!
Jungfru Edla fortsatte visan:
Min syster hon är så liten och ung
Och kan så iitet förstå:
Hon rycker upp rosor med rötter,
Som ibland liljorna stå.
Riddaren
Väl får du lof att spatsera
Uti vår örtagård:
Det var det ädla kungabarn,
Hon gick för sin fader att stå:
Får jag lof gå att spatsera
Uti vår örtagård?
qvad:
Men väck upp din yngste broder
Och bed honom med dig gå.
Återigen sjöng jungfrun:
Min broder lian är så liten och ung, Han rycker upp rosor med rötter
Han vet af ingen skam : Och stoppar dem uti sin barm.
Riddar Huberts stämma hördes åter:
Det var det ädla konungabarn, Der såg hon sin faders fiskare,
Hon går sig till sjöastrand, Han fiskade invid land.
Nu sjöng jungfrun:
Och ilören I min faders fiskare! Har ni sett något konungabarn
Hi är så frusen och våt, Här uti böljorna blåf––––––-
”Sitter du vid det heliga strängaspelet mitt barn?” sade nu en röst tätt invid
jungfrun, som förskräckt vände sig om och fann bakom sig riddar Parviainens gamla syster,
Ursula, hvilken tyst kommit ut. på höganloftsbron.
”Ja, jungfru Ursula,” svarade jungfru Edla och spelade hårdt på harpau, på det
att, om riddar Hubert sjöng, hans röst icke skulle höras af den gamla qvinnan.
”Jag lofprisar Gud, såsom jag fått lära att göra i sången.”
Den gamla knäppte andägtigt samman sina händer och lyssnade till jungfru Edla,
som nu med stark stämma började till strängaspelet sjunga:
”Ett gyldene klenodium Davids till att föresjunga om den stumma dufvan ibland de
främmande, då de Filisteer grepo honom i Gath.
Gud var mig nådelig, ty menniskorna vilja nedsänka mig; dagligen strida de och
tränga mig.
Mina fiender nedsänka mig dagligen; ty många strida emot mig högmodeligen.
När jag fruktar mig så hoppas jag på dig.
Jag vill prisa Guds ord, på Gud vill jag hoppas och intet frukta mig; hvad skall
något kött göra mig?
Dagligen strida de emot mina ord, alla deras tankar äro, att de må göra
mig ond*.
De hålla tillhopa och vakta och taga vara uppå min själ, huru de min själ
gripa må.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
