Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
”Ja, bjud till att kufva den,” yttrade Parviainen ifrigt.
”Den skall kufvas,” iörsäkrade systern.
”Oeh tukta henne ordentligt,” fortsatte Parviainen slående i luften med sin
knutna hand.
”Vi skola först försöka att leda henne med godhet,” sade Ursula.
”Det går inte!” utropade Parviainen.
”Vi få väl se. Vet du, min bror, jag har min egen tro om uppfostran. Stränghet
kan utöfvas på många sätt och kan vara bra mången gång. Men visst är, att genom rå
stränghet kan man sällan eller aldrig få dygdens frön att gro i en flickas själ. — Ja, se
på mig, broder. — Om dessa frön skola gro i ett qvinnohjerta, så måste de utsås af be-
hagens döttrar. Genom tvång dö de ut, men under mildhetens sol blomstra de upp. Det
är med dygden, som med barnet. Barnet flyr gråtande bort, om man visar det riset, men
det kommer jublande i ens famn, om man bjuder det honung.”
”Nåja, jag vill inte motsäga dig, ehuru jag i detta fall inte kan gilla dessa åsigter.
Men sättet må du välja sjelf, hufvudsumman är blott, att du vinner ändamålet.”
”Det lofvar jag dig, att jag skall göra.”
Parviainen utvecklade derefter för sin syster sin önskan, att inom en helt kort tid
blifva gift med jungfru Edla, samt hur mycket han fruktade för, att hon skulle af någon
annan föras bort från honom, hvilket lätt hade kunnat ske nu, om han icke genom en
lycklig tillfällighet kommit underfund med intrigen. Han ville derför, att Ursula skulle
vaka öfver jungfrun tillsammans med Kleri, så länge hon vore qvar på Kuhijärvi. Men
om ett par dagar önskade han föra henne i ännu större säkerhet, hvart, det visste han
ännu icke.
Hans syster sade sig då veta en familj, der jungfru Edla skulle kunna få vara
och der hon vore i största trygghet, om man blott mutade en kammartjenare, så att han
hölle noga vakt.
”Tror du, att han nöjer sig med, hvad jag är villig att gifva honom?” frågade
Parviainen.
I detta ögonblick tittade jungfru Edlas vackra hufvud ut genom dörren till det
rum, hvarest syskonen voro och hon stannade der, lyssnande till hvad som sades.
”Ja, det tror jag visst,” svarade Ursula på sin broders fråga. ”Jag dömer honom
efter husbonden, som jag känt i Öfver trettio år. Han lefver obemärkt och stilla och ord-
språket säger: Sådan herre, sådan dräng.”
”Nå, det passar ju bra!” utropade Parviainen gnuggande händerna. Skrif till ho-
nom redan denna dag och bed honom komma hit. Säg honom, att jag är mycket ange-
lägen att träffa honom.”
”Ja, om du så vill. Men jag tror inte, att du på detta sätt skall lyckas vinna
Edlas samtycke till giftermål. Hon är en stolt och vacker flicka och inte så litet flärdfull.
Lägg derför bort din stränghet, det är mitt råd och försök att vinna henne genom smic-
ker. Du är för gammal för att kunna tjusa en ung qvinna. Var derför inte sträng och
barsk, utan var i stället frikostig och god emot henne.”
”Jag vet inte att hon saknar någonting,” svarade Parviainen.
”En ung och skön qvinna saknar alltid något för sin toilett. Du kunde åtmin-
stone bestå - —
Vasaättlingarne. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
