Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
”Jag offrar inte en fyrk till på yppighetens altare,” afbröt henne brodern.
”Det är dumt. Du är ju rik oeh hon är ännu rikare.”
”Ja, så pratar folket,” svarade brodern häftigt, ”men det är alldeles falskt. Dess-
utom bör en qvinnas största prydnad vara hennes dygd.”
”Ack, du känner inte verldeD, Erik! Vår tid — — — ”
”Tyst, tyst med det der!” ropade Parviainen. ”Låt mig slippa höra något vidare
i det der ämnet. Gör din flit med att bilda hennes själ för lydnad, min syster.”
”Som du vill, men — — — ”
"Nå-ja, jag vet, hvad du vill säga. Jag skall göra dig till viljes och låta hemta
hit några tyger, så att Edla må kunna välja ut sig ett sådant till en helgdagsdrägt, efter
som det inte kan gå med mindre. — Men först skall jag hemta hennes nyckel till jung-
fruburen och den nyckeln skall du häkta upp på din nyckelring oeh noga minnas, hvilken
skatt du har att bevaka.”
Vid dessa ord drog sig Edla hastigt tillbaka och ilade med klappande hjerta upp
till sin höganloftsbur.
”Hvilken onyttig rädsla!” sade Ursula.
”Man kan inte vara nog försigtig!” svarade brodern.
”Jag gillar inte detta.
”Hvarför?”
”Jo derför, att den, som är rädd, vanligen inte vandrar rätta vägar.”
Parviainen knöt sin hand och bade troligen i hårda ordalag tillrättavisat sin syster
för hennes sista ord, så framt inte en dörr till rummet öppnats och Kleri, Parviainens
rättegångsbiträde, inträdt.
”Nådig herrn har önskat tala med mig!” sade denne.
”Ja, min vän, jo, du måste vara min syster behjelplig att vaka öfver jungfru
Edla, att hon inte rymmer härifrån. Du får tjena som spejare och tillika vaka öfver sä-
kerheten här i huset.”
”Det skall jag!” svarade Kleri med ett otäckt leende.
”Du är en god spejare, min vän?"
”Jo-o, något!” svarade Kleri, samt fortsatte: ”Och som bevis derpå kan jag
säga, att jag tagit reda på, hvad jungfru Edlas älskare är för en gök.”
”Bravo! Bravo!” utropade Parviainen. ”Känner du till den der riddersmannen
Hubert?” frågade han.
”Ja, det gör jag!”
”Hvem är han? Hvarifrån kommer han?”
”Jo, han är polack.”
”Ah! — Är han med hertig Johan.”
”Nej, han har varit här förut och han är köttslig broder till den der målaren
Lakottis hustru.”
”Lakotti! Hvad säger du? Den der kluddarn, som är skyldig mig så mycket
penningar.”
”Så är det, herre!”
”Mät ut hos honom i morgon dag!”
”Det skall jag göra, herre!” svarade Kleri med skadefröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
