Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
dina fotter. Han är van att rätta sig efter mina råd och jag har talat vid honom om och
förebrått honom hans sträfhet emot dig, som han är så angelägen att vinna.”
”Jag försäkrar er,” svarade jungfru Edla, ”att han skulle vinna mera på, om han
ville låta mig få välja efter mitt eget val, efter mitt hjertas önskan,”
”Jag lofvar dig, att han skall blifva mild och god.”
”Tror ni det?”
”Jag är viss derom och det gör mig ett nöje att kunna berätta för dig, att han
bestyrt om, att skänker skola köpas åt dig. —”
”Åh!”
”Glad nyhet! Inte sant?”
”Jo!”
”Jo, jo, vi fruntimmer tycka gerna om att lysa och det är ju rätt förlåtligt; det
är vår lilla stolthet. En ny och vacker drägt förfelar aldrig att lifva upp en flickas sin-
nen. Tänk hvad du skall blifva vacker, när du får kläda dig i de vackra drägter, som
min bror på min tillsägelse anskaffar åt dig.”
”Hm —”
”Jag tror du 1er, min lilla unge?”
”Hvad har jag gjort för att till denna grad hafva kunnat vinna eder be-
vågenhet?”
”Kära du!”
Gumman skakade jungfru Edlas händer och ämnade fortfara med detta joller, då
dörren hastigt slogs upp och Parviainen röd af vrede trädde in med stort buller.
De båda qvinnorna sågo bestörta på honom.
Slutligen sade jungfru Ursula:
”Min bror! Hvad fattas dig? Du har . . .”
Parviainen slängde sin hatt på ett bord och svarade vresigt:
”Jag kan få gallfeber af förargelse!”
”Hvaröfver då, min bror?” frågade Ursula.
”Hvaröfver? Jo, derför, att det är stört omöjligt att få fred i huset här för den
der slynans kurtisör.”
Han pekade på jungfru Edla.
”Stilla dig, Erik, stilla dig! Du skrämmer ju flickan!”
”Stilla mig? Ja, det är lätt sagdt!” väsnades Parviainen. — ”Hvad tycks! Den
der günstig junkern, riddare Hubert, har sprungit omkring här öfverallt som en galning
och frågat alla menniskor, som han kunnat få fatt uti om än det ena, än det andra om
mitt hus, om mig och dig och han har äfven väl betalt svaren. Hur är huset beskaffadt
invändigt? har han frågat på ett håll. Hurudan är betjeningen? på ett annat. Hvem
håller vakt vid porten? på ett tredje. Plägar herrskapet taga promenader och i sådant
tall vid hvad tid och åt hvad håll? på ett fjerde. Man säger att jungfru Edla inte mår
väl i dag? har han frågat somliga. Parviainen är ju mycket rik? har han sport andra.
Vid hvad tider öppnas och stängas portarna? har han frågat skogvaktaren och det kan
inte sjelfva hin onde minnas allt, hvad han frågat om.”
”Låt mig få säga dig — — — ” började jungfru Ursula, men hennes broder af-
bröt henne rytande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
