- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
144

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144
Vi vilja nu föra våra läsare till den berömde målaren Lakottis verkstad.
Lakotti hade ärft sin konst af sin fader, hvilken i Wittenberg lärt sig blanda
färger och fästa dem på duken, af kurfurstens af Sachsen Fredrik den vises store hof-
målare Lukas Kranacb, hvilkens namn är odödligt, liksom hans taflor, isynnerhet hans
porträtter af reformatorn Martin Luther, dennes föräldrar, Melancht.hon och andra märkliga
personligheter inom reformationens historia.
Född finne återvände Lakotti efter genomgångna läroår till sitt fädernesland, samt
slog ned sina bopålar i Åbo, der han tillkämpade sig ett aktadt namn, samt lärde sin ende
son sin konst.
Denne son slog sig på den historiska målningen och öfvertog vid faderns död
dennes verkstad.
Redan vid unga år ingick han äktenskap med riddar Huberts syster, i hvilken
han fann en trogen och förståndig maka, hvilken under såväl glada, som sorgsna dagar
sökte att förljufva hans lif.
Lakottis namn blef berömdt; men han hade dock svårt att kunna lefva på de
penningar, som han lyckades förskaffa sig genom försäljningen af sina dukar. Deraf kom
det sig, att han råkade i obestånd, hvilket dock egentligen drabbade hans hustru, ty han
sjelf gick helt och hållet upp i sin konst och tänkte icke på, om han hade för dagen medel
att försörja sin familj.
Det är i hans verkstad vi nu inträda, tidigt på morgonen, efter den häröfver be-
skrifna dagen på Kuhijärvi slott.
Genast, då man inträder till Lakotti, finner man, att man kommit till en
konstnär.
Man ser öfverallt i det stora rummet, dit vi nu begifva oss, allt, hvad som hör
till en historiemålares verkstad: instrument, ritningar, gipsfigurer, taflor, stafflier, rust-
ningar, svärd, hjelmar, sköldar, harnesk, spjut, lansar, m. m, allt detta blandadt i en
behaglig oordning med möbler och husgeråd.
Redan så tidigt på morgonen, var Lakotti i arbete.
Han stod på en stol och höll på att måla på en nära färdig, stor tafla, förestäl-
lande Argants och Tancreds envig, då hans hustru kom in med stor oro och höll ett ark
papper i handen.
”Lakotti! Hvad du är likgiltig!” sade hon.
”Hvad är det?” frågade han.
”Vet du inte, hvad det är, som vi hafva att vänta?”
”Nej!”
”0, du store Gud, hvilken sorglöshet. Ack jag arma hustru, som ensam får draga
sorgens börda.”
”Kära du, hvad menar du?”
”Vet du inte, hvad det är, som står på det här papperet?”
”Nej!”
”Nå, då skall jag tala om det för dig.”
”Ja, det var snällt, min gumma.”
”Det är en utsökningsdom, densamma som du sjelf tog emot i går?”
”Åb, katten!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free