Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Sigge Lindenkrooa var en son till Gustaf Lidenkrona af Tongsta och hans gemål,
Signe Sparre af Framnäs, hvilkas äfventyr äro beskrifna i första delen af detta arbete:
”Kung Gösta”.
”Hvarthän?” ropade Hubert nu i sin tur.
”Till hans majestäts broder och undersåte, hertig Johan i Åbo!” svarade Linden-
krona. ”Äfven jag medför en bjudning, men icke till gästabud! Vänd genast!”
"Jag vänder inte förr än hertigens befallning är utförd!” svarade Hubert.
”Tag ett råd!” ropade Lindenkrona.
”Jag vet min skyldighet!” svarade Hubert.
”Jag talar nu inte som konungens tjenare, utan som menniska,” fortfor Linden-
"krona. ”Vänd!”
”Nej!”
”Ni störtar er i förderfvet!”
”Hvarför?”
”Så snart ni kommer till Sverige och man erfar, att ni är en af hertigens ut-
skickade, blifver ni hängd!”
”Ett vänligt bud frän broder till broder bör inte så belönas!” ropade Hubert.
”Gör som ni vill!” svarade Lindenkrona. ”Jag har varnat eder! Bättre tjenar
ni hertigen som lefvande än som död! Vänd! I mensklighetens namn, vänd!”
”Välan!” svarade Hubert. ”1 mensklighetens namn! Men ve eder, om ni bedra-
git mig, riddar Lindenkrona!”
”Jag svarar för mina handlingar och ord!” svarade denne och fortsatte seglingen.
Hubert befalde, att briggen skulle vända.
Rodret kastades genast om och den hertigliga briggen följde i det svenska örlogs-
fartygets kölvatten.
Mellan de båda konungabarnen Erik och Johan hade det varit gnabb sedan barn-
domen. Detta ökades allt mer och mer och vid konung Göstas död tilltog det betänkligt.
Men de båda bröderna gnabbades icke blott, utan de fruktade äfven hvarandra och isyn-
nerhet var konung Erik rädd för hertig Johan, emedan denne var en lärd och slug furste,
som tillika hade ljust hår och konungen hade genom astrologiska iakttagelser trott sig
finna, att en man med ljust hår skulle beröfva honom hans krona. Denna tanke förstod
äfven den illistige Göran Persson att väl befästa i konungens sinne.
När då konungen erfor, att hertigen mot hans vilja förmält sig med den polska
prinsessan och dessutom det från Finland inberättades till honom, att hertigen i sitt följe
hade med sig en stor massa polska adelsmän, samt äfven danska ädlingar, så blefvo konun-
gens misstankar mot sin broder befästade i hans sinne. Då vidare underrättelser kom om,
att hertigen genom lån till den polske konungen förvärfvat sig tjugu slott, så uppflammade
konung Eriks rättmätiga harm och han beslöt att göra sin broder oskadlig.
Derför afsände han sin unge amiral Lindenkrona till Åbo för att söka att med
godo bringa hertigen till lydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
