Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Konung Erik iöraktar de erfarne herrarne och rådför sig i stället endast med sötare- och
skräddarpojkar. Nästa sommar komma ryssarne att göra ett blodigt infall i Finland, emedan
konungen onödigtvis retat dem och dessutom har konungen ådragit sig så många fiender,
att han hvarben kan försvara sig sjelf eller finnarne. Derför har jag sökt att genom mitt
äktenskap liera mig med det mägtiga Polen, på det att jag derigenom skulle kunna förmå
att hjelpa mitt olyckliga fädernesland. Jag beder eder derför, mine redlige finnar, att I
gören mig ett godt bistånd emot min broders orättvisa och öfvervåld. Ett sådant bistånd
skall lända till allas eder välfärd. Yiljen I bistå mig, så förnyen till eder hertig eder
förut gifna trohetsed!*
Finnarne, som till fullo trodde hertigens ord, svarade, att de gerna ville bistå
honom, samt förnyade till honom sin förut gifna trohetsed.
Derefter tillstälde hertigen ett stort gästabud för sina finnar, hvilka under musik
och pokalklang utropade sin hertigs lof.
Oförtöfvadt började hertigen att rusta sig, för att med vapenmagt möta konungen.
På allt sätt retade han folket mot konung Erik, Åbo slott befästades, förstärk-
ning af soldater reqvirerades från Polen och rastlöst arbetades på ett starkt försvar mot
ett väntadt anfall från Sverige.
Konung Erik å sin sida såg nu tydligt, hvad hertigen bar i skölden och sökte
öfverallt efter vittnen emot sin broder, hvilkens anhängare i Sverige fängslades, pinades
och aflifvades. Under sina plågor ropade de, att hertigen var landsförrädare, hvilken
anklagelse de deremot återtogo, så snart tortyrinstrumenten aflägsnades från deras kroppar.
Men Göran Persson fäste sig inte vid detta återtagande, utan upptecknade det
första vittnesmålet, hvilket han lade under konungens ögon.
Konungen sammankallade då ständerna och anklagade inför dem sin broder med
stöd af dessa vittnesmål.
Ständerna funno hertigen skyldig och förklarade honom för riksförrädare, hvarför
han borde mista lif och gods, så framt icke konung Erik af synnerlig gunst och nåd ville
honom häruti någon skoning bevisa.
Samma dom fäldes äfven öfver hans anhängare.
Nu var det tid att handla.
Konungen lät derför utrusta en stor krigshär, hvilken stäldes under herr Hogen-
skild Bjelkes öfverbefäl. Underbefälhafvare blefvo Anders Sigfridsson Rålamb och Jakob
Henriksson Hästesko.
Den starka hären öfversändes till Finland och belägrade snart Åbo.
Innan något anfall gjordes, lät Bjelke tillfråga hertigen, om han ville gifva sig,
i hvilket fall han skulle få behålla lifvet; men i stället dömas till lifstids fängelse.
Hertigen svarade, att han ämnade försvara sig.
Genast började fiendtligheterna.
Den största tapperhet ådagalades på ömse sidor och hertigen var viss om seger,
emedan han väntade hjelp till lands från Polen och till sjös från Preussen.
De båda riddarne Hubert och Stålsköld hade blifvit befälhafvare för hertigens lif-
vakter, två skaror, hvilka turade om att vistas i hertigens omedelbara närhet,
I två månaders tid försvarade hertig Johan Abo, men då tröto lifsmedlen och
som den utländska hjelpen ännu ieke hördes af måste han gifva sig. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
