Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Han kastade sig ai sin häst, hvilken han lät löpa bort och började med öfver-
menskliga krafter att klättra uppför muren med svärdet mellan tänderna.
Hans folk följde hans exempel.
Många störtade tillbaka blödande och rullade utför vallarna, men hertigen och en
del svenska krigare lyckades komma upp till bröstvärnet, der en förtviflad strid man och
man emellan uppstod.
Under tiden uppkommo ännu flere svenskar på muren, hvilken dessutom på ett
ställe blifvit genomskjuten och således lemnade fri genomgång för de stormande.
Klockan åtta på eftermiddagen den 28 Augusti var staden efter fem timmars strid
i svenskarnes händer.
Staden var då fullkomligt nedbränd och allt stridbart danskt manskap blef ned-
hugget, med undantag af Pontus de la Gardie och dennes trupper, som gingo i
svensk tjenst.
Men fastän staden nu var i svenskarnes våld, så tillhörde likväl ännu slottet
danskarne.
Man hade således att förutse ny strid; ty det var icke tänkbart, att danska be-
sättningen i slottet skulle gifva sig, emedan den väntade hjelp från Danmark.
Hertig Carl lät derför belägra slottet, under det att han underhandlade om
kapitulation.
Dessa underhandlingar varade ända till den 10 September.
Men då brast åter den unge furstens tålamod och han började beskjuta slottet,
hvilket dock försvarades med sådan kraft, att det icke föll förrän den 15:de för sven-
skarnes stormning.
Liksom i staden hade skett, nedhöggs äfven i slottet hela besättningen, en grym-
het, hvilken var föga öfverensstämmande med den aktning, som de danska trupperna för
sitt mod borde hafva förtjent.
En stor massa dyrbarheter föllo i svenskarnes. händer, emedan traktens befolkning
hade ditfört sina smycken och nipper, serviser] med mera, troende, att Varbergs slott
skulle vara ointagligt.
Carl de Mornay blef utnämnd till befälhafvare på slottet, hvilket genast började
att iståndsättas för att kunna utstå flendtliga anfall, hvilka man hade skäl att frukta snart
skulle ske.
Att denna fruktan var grundad visade sig äfven snart, då den danske befälhaf-
varen Daniel Rantzow anlände med en större truppstyrka och belägrade det då ännu icke
fullt iståndsatta slottet för att återtaga det.
Men detta misslyckades alldeles; ty tre särskilda gånger blef han tillbakaslagen,
då han sökte storma slottet och tvangs derefter att draga sig derifrån, sedan han lidit
betydande förluster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
