Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
”Hvart ämnar du dig nu?” frågade Björnram.
”Till helgeandshuset vid Danviken.”
”Se här en börs, min vän, använd dess innehåll till jungfruns bästa!” sade Björn-
ram och lade en späckad silkesbörs i Vimpels hand.
”Gud välsigne eder, herr riddare!” utropade Vimpel i samma ögonblick, som
Björnram högg sporrarne i sin springares sidor samt red tillbaka till staden.
Danviks helgeandshus, till hvilket Vimpel nu ämnade sig med den olyckliga jung-
fru Ryning, var det enda sjukhus, hvarest sinnessvaga personer vårdades.
Detta sjukhus — eller som det kallades, helgeandshus — stiftades af konung Gustaf
Wasa år 1531 och var då beläget på Gråmunkeholmen, hvarifrån det tjugu år efteråt,
eller år 1551, förflyttades till Danviks skans, hvilken höjde sina murar på ett brant
berg, som är beläget tätt intill helgeandshusets väggar.
I fundamentsbrefvet af år 1531 skref gamle kung Gösta:
”Att efter ju vist är af skriften, att man de fattige, som sig icke hjelpa kunna,
föda och uppehålla skall, derför hafve Wi (konungatiteln) samtyckt, att gråbrödraklostret i
Wår stad Stockholm–––––- må och skall hädanefter vara till ett helgeandshus, der de
sjuka och fattiga menniskor uppehållas skola.”
Och i ingressen till de för samma hospital år 1533 utfärdade regler heter det:
”Efter det att Wi nu af Guds nåd lärt besinna genom Hans heliga ord, att Oss
på Wårt embetets vägnar bör såväl veta de fattigas bästa, som alla andras, der Oss är
befallning äfven gifven här i staden, och tvifla Wi intet, att Wår Gud och Skapare vorde
det intet tagandes till godo, om Wi allenast brukade Wår befallning de helbregda till
bestånd och låta fattiga sjuka blifva, de der dock mer hjelp behöfva, efter det de icke
kunna hjelpa sig sjelfva, derför hafva Wi samtyckt” o. s. v.
Då man läser dessa den store konungens instiftelseord, lär man icke kunna undgå
att finna, att de stödja sig på en djup religiös grund, som ville omfatta utan undantag
alla fattiga sjuka, de der hjelp behöfva, efter de icke kunna hjelpa sig sjelfva.
De nyss citerade utdragen af instiftelseorden gälla såväl helgeandshuset på
Gråmunkeholmen, som det helgeandshus som af samme konung upprättades vid Danviken.
Danviks helgeandshus, dit Vimpel ämnade sig, låg*) på nordvestra stranden af
Sickla ö utmed Saltsjön, som ufgör dess nordliga gräns, under det att det i tre väder-
streck omslutes och bortgömmes af ett högt berg, så att det, med hänseende till dalsänk-
ningens ringa omfång, med fullt skäl kan sägas ligga i en bergsskrefva.
Åt sjösidan är utsigten skön, såväl åt staden, som motliggande stranden, hvilken
utgöres af Waldemarsön **), hvaremot från de öfriga sidorna utsigten inskränkes och häm-
mas af berget.
Det var till detta ställe Vimpel kom för att söka skydd för den vansinniga
jungfrun.
Det var dock med knapp nöd, som han slapp in och hade han icke haft de pen-
ningar, som riddar Björnram skänkt honom, att tillgå, så hade inträde helt säkert blifvit
hans sjuka skyddsling alldeles nekadt.
*) och ligger ännu.
**) ==: Kongl. Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
