Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
ovana språk. Omsider besegrade likväl nöden hennes stora förlägenhet och hon .gick åter
fram till den ensamme vandraren, hvilken lik en osäll ande vandrade fram och åter, utan
något mål.
”Nådig herre,” sade hon med stapplande röst, hvilken tillkännagaf såväl hennes
kropps- som själslidande, ”hat medlidande med mig, som är mera olycklig än ni!”
Heræn såg förvånad ned på flickan. Derefter frågade han;
”Hvem har sagt dig, att jag är olycklig.”
”Ni sjelf, herre! Jag har lysssnat till eder en lång stund, ehurn ni inte märkt
mig!” svarade hoD.
”Så-å!”
”Om ni önskar, att HaD, som allena förmår gjuta en helande balsam i alla svi-
dande sår, skall lindra edra qval, så försumma icke nu det tillfälle, som barmhertighetens
fader unnar er, att bjelpa den, som är färdig att törgås af hunger och elände. Förlåt,
herre,” fortfor hoD, ”om jag faller er besvärlig; det är min egen och en älskad moders
hunger och förtviflan, som tvingar mig till detta djerfva, men oundvikliga steg. Haf blott
godheten att höra min historia och ni skall förstå mig.”
Men Heræn ville icke höra den. Hennes uppsyn allena var honom tillräcklig för
att förstå henne. Hvarje tår, hon göt, föll som en medlidandets dag i hans bedröfvade
hjerta och öppnade det för barmhertighetens utöfvande.
”Besvära dig inte med en sådan berättelse, mitt barn," sade han. "Tag dessa
penningar, tag dem vackra, olyckliga bara. Måtte de bereda dig lycka och tillfredsstäl-
lelse! — Kom blott ihåg, att i dina böner nedkalla från höjden välsignelse öfver din
hjelpare, som ej har någon jordisk glädje att vänta.”
Han vände sig derpå hastigt bort och gaf icke akt på den unga flickans tacksä-
gelser. Han återvände i stället med sina tankar till sin begråtna och saknade älskarinna,
samt sade för sig sjelf·
”0, du förolämpade, du min olyckliga Maria! Om mitt bedrägeri emot dig verk-
ligen har störtat dig i grafven, så sväfva dock, du älskade skugga, förlåtande öfver din
ångerfulle tillbedjare och mottag det löfte, som jag nu gifver, att jag aldrig skall lemna
en olycklig qvinnas tårar oaftorkade. Jag skall använda mina skatter i det godas tjenst.
Ett lidande frnntimmers nöd skall hädanefter blifva min angenämaste pligt att för din
skull afhjelpa, så långt min förmåga räcker. Emottag, älskade skugga, detta enda förso-
ningsoffer, som ödet numera tillåter din ångerfulle förledare att hembära åt din illa belö-
nade kärlek! —■ Ja! — Jag hoppas, att du skall emottaga det. Du var i lifstiden idel
känslofullhet och välvilja; och det enda din vålnad skall, äfven efter döden, fortfara att
omfatta, är ett ömt medlidande med alla olyckans barn.”
Sådant var det samtal, som den olycklige, men midt under sin yrsel, om vi så må
säga, den ädelmodige Heræn höll med sig sjelf till åminnelse af sin saknade Maria, hvilken
varit det första och enda föremålet för hans kärlek.
Hvad den fattiga flickan beträffar, så hade hon, sedan första bestörtningen var
förbi och hon hunnit vederbörligen tacka och välsigna sin ädelmodige hjelpare, genast
lupit bort till Danvikens helgeandshus, hvarest hon i den afdelning, som blifvit inredd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
