Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Ett förslag, sä fullkomligt öfverensstämmande med Heræns önskan, kunde ej annat
än vara honom pä det högsta angenämt och, ehuru en ängestfull aning nekade honom
hoppas att finna sin Maria lefvande och villig att med kärlek möta den ångerfulle älskaren,
bad han likväl sin vän, att genast företaga resan till Eskilstuna.
Lindenkrona reste och under den plågsamma väntan på hans återkomst använde
Heræn sin tid med att söka tillfällen och utvägar att få verkställa sitt fatta’de beslut, att
hjelpa nödstälda menniskor för att derigenom i någon mån försona den orättvisa, han till-
fogat den i hans tycke älskvärdaste individen af det vackra könet.
Det torde intressera läsaren att erfara, huru den fattiga flickan, hvilkens namn
varj Aunaj och hvilken hade begärt och emottagit hjelp af Heræn, bief emottagen af sin
mor vid återkomsten till Danviken och med tidning om den oförmodade stora hjelp hon fått.
Den ömma dottern stannade på hemvägen endast för att i den lilla handeln i
sjelfva porten till helgeandshuset köpa några sådana varor och styrkande medel, som hon
visste sin mor oundgängligen behölva, hvarefter hon skyndade att tillaga en liten mållid,
hvilken genom dotterns förnöjda utseende och hennes småleenden blef dubbelt smaklig för
hennes utmerglade moder.
Anna, hvilken icke tilläts dela fängelset med sin mor, utan hade genom arbete i
en trädgård försörjt sig och delat med sig af sina håfvor åt den fångna, så länge någon
förtjenst stod att få, hade efter vinterns inbrott, då trädgårdsarbetet tagit slut, left på
de små penningar, som hon lyckats spara. Men dessa voro nu slut och hon hade intet
att lefva af, då hon slutligen, när nöden var störst, bief bjelpt af Heræn.
Anna förteg för sin mor den lyckliga händelse, som satte henne i stånd, att bjuda
på denna ovanligt styrkande måltid; och modern, som icke kände, i hvilket tryckande
behof hennes dotter redan under flera dagar varit försatt, trodde nu, att dottern trakte-
rade med någon lycklig förtjenst, som hon med egna händers arbete hade förskaffat sig.
Men när den sköna flickan med obeskrifiig glädje framsatte åt sin mor, att styrka
sig med, en liten butelj vin, så började modern att med en slags orolig nyfikenhet fråga,
huru hon kunnat köpa någonting så dyrbart och, i anseende till deras små vilkor, så öfver-
flödigt som vin.
Det gifves några grader af dygd så djupt rotade genom känsla och öfvertygelse,
att ingen olycka kan förleda den till något vanhederligt. Detta är just det upphöjdaste i
den menskliga hederns historia. Så upphöjd var äfven Annas fängslade moder.
"Mitt snälla barn," sade hon, "jag fruktar att du, i ditt ifriga bemödande att göra
oss denna nyårsdag glad och behaglig, råkat förgäta, att vi hafva många eländets dagar
att framlefva. Framförallt ber jag dig, att du ej ensamt måtte tänka på mig, utan äfven
hafva omsorg om dig sjelf. Du är ung, oskyldig och utan vänner; det vore hårdt, om
du skulle blifva lidande för mina olyckors skull. Ack,” fortfor hon suckande, "hvarför
lefver jag för att beröfva dig lifvets bekvämligheter och förmåner. Naturens lagar tyckas
här vara vända upp och ned, då jag på detta sätt lefver på din bekostnad. Enligt natu-
rens lag vore det jag, som skulle hålla dig med kläder och föda. Men då jag en gång
är borta, så skall kanske den trösten, att hafva med barnslig ömhet förlängdt din mors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
