Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
När Heræn gick tili sängs, var det väl långt ifrån hans tankar att fä njuta någon
hvila; men som hans sinne immerfort sysselsattes och uttröttades med tanken pä sin för-
lorade älskarinna och af nya förslag till välgörenhet, sä infann sig omsider sömnens gud
och tillslöt hans ögon för en stilla och ljuf hvila.
Icke desto mindre förföljde honom i sömnen samma oroliga tankar, som han va-
kande beständigt umgicks med; de mildrades väl i någon mån af ett svagt hopp; men i
stället ökades ock deras inflytelse genom inbillningskraften, som i drömmen har en oer-
hörd styrka.
Han drömde, att han en igenommulen dag var ute och gick och vandrade öfver
vilda klipptrakter, här och der bevuxna med törne och tistel, hvaraf några utsvultna lam
sökte taga sin näring, hvarunder de dock i stället sargade sina magra kroppar.
Inom kort kom han till ett pass, hvarigenom en strid ström brusade och i hvars
böljor han fann några olyckliga fruntimmer, som, stretande emot den starka strömmen,
sträckte sina armar emot honom och anropade honom om hjelp.
Med ett hjerta, färdigt att brista vid denna syn, stod han beredd att kasta sig i
strömmen för att hjelpa de nödstälda, då hastigt den mulna himmelen uppklarnade. En
hvit strimma på himmelen öppnade sig och nedsände till jorden ett bländande sken.
Ofrivilligt blickade han upp mot höjden, förundrad öfver denna plötsliga för-
ändring, då han midt i detta ljus fick se sin saknade älskarinna, iklädd sida, hvita kläder
och på änglavingar sväfvande i rymden, nalkas honom.
Med ett mildt leende på sina läppar sade hon:
”Tro inte, min alltid älskade vän, att jag kommer i afsigt att hindra ditt ädel-
modiga beslut, att hjelpa mina nödstälda systrar. Nej, jag kommer för att styrka dig i
din dygdiga föresats genom försäkran om den belöning, som du derför har att vänta hos
mig på den motsatta stranden.”
I detta ögonblick fattade hon fotfäste på en af klipporna på motsatta stranden,
under det att det klara skenet fortfor att belysa henne. Derefter fortfor hon:
”Här har din Maria sitt glada hemvist och den enda väg, som leder hit, är denna
strida ström, som brusar emellan oss. Skynda dig derför att frälsa dessa olyckliga qvin-
nor ifrån den undergång och det öde, som de ej hafva förtjenat, så skall din välgörenhet
förskaffa dig en lika tillgift och förlåtelse, som jag sjelf med ångerfulla tårar vunnit.
Skynda dig på detta sätt till din Maria, så blifva vi båda lyckliga genom en ren och
himmelsk förening, der högmodiga föräldrar ej mera kunna störa vår glädje och sätta sig
emot vår kärlek.”
Uppmuntrad af dessa glada löften kastade han sig genast i strömmen och skyn-
dade åstad till en skön flicka, som bäst syntes behöfva hans hjelp. Men under det starka
arbete, som han behöfde använda mot strömmens häftighet, uppvaknade han och fann, att
han endast drömt.
Likväl stod han upp, muntrad af denna dröm, och kännande sig vederqvickt
af sömnen.
Dagen derpå sökte han nya föremål för sin välgörenhet.
Under det att Heræn var upptagen med dylika tankar, föll det honom in att be-
gifva sig utom Söderport och till helgeandshuset vid Danviken för att se till, om han der
skulle finna någon olycklig, värdig hans hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
