Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
händer. De svälta och lida med tålamod, och gifve Gud,, att någon hjelp kunde bringas
dem; ty deraf göra de sig förtjente. Detta är all den upplysning jag kan giiva eder,
min herre,” fortior ynglingen. ”Men är det ert beslut, att hjelpa de arma, så beder jag
att få föra eder till moderns fängelse.”
”Jag tackar er,” svarade Heræn.
”Jag kan intet göra,” sade ynglingen, ”ty jag sjelf är fattig. Men jag vill göra
allt för att genom andra bibringa de olyckliga hjelp; ty jag vet tyvärr, att det var min
fader, som störtade de båda qvinnorna.”
”Är då den unga flickan er halfsyster, eller är eder far den, som insatt flickans
moder i detta fängelse?” frågade Heræn.
”Nej, inte så, min herre,” svarade ynglingen. ”Men jag har hört, att då jag
var helt liten, omkring 2 är, fick min fader en summa penningar att öfverlemna till Annas
mor, Denna summa behöll han i stället för sin egen del.”
”Tillåt mig fråga efter ert namn?” sade Heræn skälfvande.
Ynglingen nämnde ett namn, som injagade fasa i Heræns hjerta, han hörde sin
faders kommissionärs namn. Namnet på den person, till hvilken han sjelf sändt penningar
för att lemnas till hans älskarinna, från hvilken han på sin faders befallning hade blifvit
skiljd. Kunde den fångna qvinnan vara hans Maria? Var det hans egen dotter, som
han hjelpt?
Inom kort stod han i fängelset.
Så snart Anna fick se honom, steg hon upp med glädje och sade:
’Min goda mor! Der är vår ädelmodige välgörare.”
Hennes mor steg upp vi dessa ord, darrande i alla lemmar, för att tacka den
okände för hans stora godhet. Men så snart hon tick se hans ansigte, ropade hon med
hög röst Heræns namn och föll tillbaka på sin stol.
”Nådige himmel!” utropade Heræn springande fram till henne. ”Det är min för-
olämpade Maria och det är mitt eget barn, som jag hjelpt från uselhet!”
Han tryckte dem båda till sitt bröst, under det att de i sin tur vedergälde hans
ömhetsbetygelser.
”Så blir dä dödens penning lifvets!” utropade Heræn tänkande på de penningar,
som han erhållit för fullbordandet af mordet på hertig Johan, och hvilka penningar han
nu beslöt att odeladt gifva sin återfunne älskarinna, med hvilken han knöt äktenskapligt
förbund, sedan han i hennes och hennes barns, samt den förut omnämnde ynglingens
sällskap lemnat Sverige och bosatt sig i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
