- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
207

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt ifrån Ulleråker till Stockholm strödde han ur sitt guldskrin penningar om-
kring sig till allmosor ät alla, som han mötte*). Dessutom sände han stora penningesummor
till de dödade herrarnes arfvingar samt bad under knäfall enkedrottningen att för honom
medla hos fru Märtha Sture på Hörningsholm, hvilken mission enkedrottningen äfven åtog
sig att utföra.
Fru. Märtha svarade, att hon var djupt böjd af sin sorg, men att hon dock ville
tillgifva konungen allt, om hans majestät ville kring land och rike förkunna de mördade
herrarnes oskuld, samt straffa dem som förledt konungen till blodsutgjutelserna.
Med tacksamhet antog konungen dessa vilkor och lät genom härolder utropa, att
de mördade herrarne varit oskyldiga, ärliga och trofasta män och att ingen skuller”Vid
straff få tala annorlunda om dem. Derefter föranstaltade konungen, att liken fingo en
storartad begrafning i Upsala domkyrka den 14 Juli, hvarefter, dagen derpå, befallning
till Per Brahe och Sten Eriksson Lejonhufvud gafs, att ”låta anamma Göran Persson öch
hans hustru på vägen, att de må stå dem till svars, hvilka med rätta hafvä något dem
att tilltala.”
Denna befallning utfördes genast och vid samma tid omtöcknades konungens för-
stånd helt och hållet och han fördes till Svartsjö, hvarest han blef satt under bevakning,
emedan man fruktade, att han skulle tillfoga sig sjelf någon skada. Nu, som alltid, var
det endast Katarina Månsdotter, som kunde gifva honom någon ro. Hon söfde honom
och jollrade med honom som ett barn.
Man vet att konungen derstädes vårdades på det omsorgsfullaste och huru skulle
det annorlunda kunnat ske, då hans trogna Katarina Månsdotter hade denna omsorgsfulla
vård om hand?
Men icke för thy ansåg han sig i sitt vansinne såsom en fånge och antecknade
i sin dagbok ting, som vore högst beklagliga, om de voro sanna och icke nedskrifna af
en menniska, hvilken icke var mägtig sitt förstånds bruk.
Vi vilja här nedskrifva några anteckningar ur hans dagbok från denna tid:
”lS^Augusti. Reste vi till Svartsjö.
18 Augusti. Skref jag till rådsherrarne, att de skulle öfverlägga om de artiklar,
som blifvit sända till hertig Johan om hans befriande.
25 Augusti. Plågade de mig med våta lakan.
i 27 Augusti. Hertigen af Sachsen yrkade på sitt giftermål, ganska opassande.
29 Augusti. Kommo två höfvidsmän, som föreburo, att deras knektar väntade
i Östergötland.
30 Augusti. På denna tid gåfvo de mig surt bröd.
1 September. Några smålandsknektar sade, att svek var för handen, men på
hvad sätt ville de inte säga.
2 September kommo bref från markgrefven. Han talade i gåtor om sin systers
brudskatt och lotringska handeln.
3 September. Dessa dagar eggade de min hustru att träta på mig; äfven plågade
de mig med våta lakan.
*) Tegels historia ’öfver Erik XIV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free