Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
fängelsets portar för sin broder, hertig Johan, samt förliktes med honom, hvilken lofvade
att blifva konungen trogen, samt erkänna Katarina Mänsdotters söner med konungen som
rätta arfvingar till Sveriges krona.
Efter denna handling blef konungen fullkomligt lugn till sinnes, samt återvände
till Stockholm för att sjelf fatta regeringstyglarna.
Om man kastar en återblick på konung Eriks historia, så kan man icke frångå,
att det hos honom finnes drag, som påminna om hans fader, den gamle, stränge kung
Gösta. Det förnämsta af dessa drag är känslan af konungamagtens rätt och betydelse,
samt viljan att göra den gällande.
Men om han äfven hade viljan, så saknade han i stället förmågan, emedan hans
förstånd var omtöcknadt, I annat fall är det antagligt, att han skulle blifvit en jemfö-
relsevis god regent, ty han var af naturen väl utrustad och hade erhållit en sorgfällig
uppfostran i bokliga studier, hvarjemte, såsom i ”kung Gösta” berättats, hans fader ofta
plägade samla sina söner omkring sig och till dem tala allvarliga ord om en regents pligter.
Man kan inte heller neka till, att man af kung Erik finner regeringshandlingar,
hvilka ovilkorligen måste ingifva sympati, om man har för ögonen de intressen som tillhör
konungamagten.
Vi- kunna till exempel, om vi vilja vara opartiska, icke säga annat än godt om
den reglering af hertigarnes ställning, som konungen tillät sig genom Arboga artiklar,
hvilka voro så godt som alldeles nödvändiga för att konungamagten verkligen skulle kunna
ega bestånd och vara, hvad den borde vara.
När sedan hertig Johan bröt mot sin kongliga broders befallning och en strid
derför måste utbryta, så måste man ställa sig på konungens sida, om man vill vara opar-
tisk och om man bortser från några små och egentligen i förhållande till sjelfva frågans
vidd obetydliga drag, som äro klandervärda.
Konungen måste nämligen med kraft gripa in emot sin trolöse och trotsande broder
för att omintetgöra dennes vidtomfattande planer, hvilka, åtminstone till utseende och helt
visst äfven till karaktären voro sådana, att de ämnades till underminering af den regerande
konungens magt och myndighet, samt trädde rikets fördelar och lagliga förordningar
allt för nära.
Samma sträfvan att upprätthålla konungamagtens intressen och statens rätt visade
han äfven genom den utomordentliga noggranhet, hvarmed han tillhöll hvar oeh en att
fullgöra, hvad han var skyldig det allmänna, samt genom den stränghet, hvarmed han
vakade öfver, att ingen vare sig embetsman eller annan undersåte öfverskred de gränser
som voro utstakade för hans verksamhet och genom öfvergrepp kränkte andras rätt.
Han gifver äfven tydliga bevis på, att han insåg, att konungamagten måste vara
grundad på mera bestämda former, än de som hans fader kunnat tillskapa, ehuru denna
var så ovanligt kraftig, att han icke för thy kunde på relativt lösa grunder hålla rikets
styrelse i skick. Gamle kung Gösta behöfde inga myndigheter, hvilka vid olika tillfällen
borde ersätta konungens person; men dylika myndigheter fordrades för hans son.
Detta insåg konung Erik mer än väl och han visade sig äfven vilja skaffa en
sådan myndighet genom att bilda den domstol, som fick namn af konungens nämnd.
Det kan icke vara tvifvel underkastadt, att denna nämd var en nödvändighet att
inrätta. Men nämden blef ieke hvad, den borde vara, detta tillfölje af, att konungen om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
