Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Den 17 September sågo konungen och Göran Persson, med förskräckelse, från tornet
Tre kronor hertigarne nalkas bakom Brunkebergsåsen och slå läger vid Körstrand.
Konungens förskräckelse ökades då nästan till vansinne.
"Haden I följt mitt råd, nådig herre, och lagt hertig Johans hufvud för hans
fötter så hade detta aldrig skett,” sade då Göran Persson.
Konungen erkände detta; men kunde nu ingenting göra mer än att söka under-
handla och derigenom draga ut på tiden.
Han sände till den ändan Göran Holgersson till hertigarnes läger för att öppna
underhandlingar.
Men hertigarne ville ej veta af några sådana utan fordrade, att Göran Persson
genast skulle utlemnas.
Konungen nekade att villfara deras önskan; men alla uti hans omgifning rådde
honom att lemna ut gunstlingen, hvilket ansågs vara det enda sättet, hvarigenom konungen
skulle kunna rädda sig.
Gunstlingen såg, att konungen började vackla och gömde sig derför i slottet. Det
var hög tid; ty straxt derefter gaf konungen efter för omgifningens föreställningar och
befalde att prokuratorn skulle utlemnas. Besättningen på slottet började då leta och fann
slutligen den förskrämde Göran, hvilkens händer de bundo, hvarefter han fördes ut ur
slottet och öfverlemnades till hertigens folk, som förde honom till det hertigliga lägret.
”Förr hade jag trott, att himmelen skulle falla ned, än att konung Erik skulle
öfvergifva mig!” ropade han, då han fördes bort, hvarefter han förmanade folket, som
trängdes kring honom, att förlita sig på Gud och inte på stora herrars nåd.
En historieskrifvare berättar*):
”1 lägret hos hertigarne gjordes processen kort. Han lades på pinbänken, der
han tvangs till en mängd bekännelser och derefter fördes han till den mest pinsamma
död. Det adelsbref, som han fått af konungen, uppspikades först på galgen tillika med
hans afskurna öron, hvarpå han sjelf upphängdes. Men han nedtogs genast och rådbrå-
kades långsamt till döden och lades på stegel. Detta skedde på Brunkeberg den 28 Sep-
tember. Görans moder, hvilken hölls för en trollpacka, sändes äfven ut till lägret med
en kafle i munnen. Hon föll af hästen och bröt halsen af sig; men man stötte en påle
genom hennes kropp och begrof henne i ett kärr emellan staden och Jerfva.”
När Göran Persson var afrättad sände hertigarne en förlikningsakt till konungen
och föreslog honom att afsäga sig kronan, hvaremot han i förläning skulle få Åbo slott
och Kastellholms län, samt en sjettedel af hvad som fans af guld, silfver och ädla stenar
på Stockholms slott.
Konungen afvisade dock detta förlikningsförslag, trots sin omgifnings böner att
antaga det.
Då var hans stund kommen.
Alla öfvergåfvo honom och under den påföljande natten öppnade borgerskapet
Stockholms portar för hertigarnes skaror och den 29 September — gamle kung Göstas
dödsdag — som var Mikaëlidagen, då konungen begifvit sig till messan i Storkyrkan, an-
kom dit bud, att hertigarnes folk marscherade till slottet.
*) Starbäck — Bäckström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
