Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
’Statt upp Widar och låt Ulfveus fader sitta vid dryckesbordet, så att han ej
talar smädelseord mot oss i Ägirs sal.’
Då stod Widar upp och skänkte i åt Loke; men innan denne drack ur det iskänkta
hornet, helsade han asarna med dessa ord:
"Hell eder asar! Hell eder asinjor! Hell eder alla I höge gudar — utom en,
Brage, han, som sitter der innerst på bänken!”
Brage sökte att blidka honom och erbjöd sig att gifva honom ring, svärd och
häst, om han hölle inne med sina smädelser. Men detta retade Loke ännu mer. Han
utfor mot alla de närvarande i de gröfsta utlåtelser, samt öfverhopade dem med de skymfli-
gaste och mest sårande tillmäten. Midt under detta uppträde och sedan hvar och en fått
sin beskärda del, afbröts talet af Frejs tärna, som äfven var med på gästabudet, med
dessa ord:
’A-lla fjellar skälfva,
Hemifrån jag tänker
Hloride å tärde vara.’”
Ilsket vände sig Loke mot henne; men knappast hade han hunnit yttra några ord
förrän Tor trädde in i salen. Då Loke äfven lät honom höra sin onda tunga, hotade
Tor att slå honom ”härdaklinten” (hufvudet) från halsen. Nu vågade Loke ej smäda
längre, utan aflägsnade sig, i det han sade:
’Jag för asar qvad Men för dig allena
Och för asars söner, Månde ut jag gånga,
Hvad mig sinnet ingaf. Ty jag vet, du — dräper.’
”Tack för den sagan, det är glädjande höra, att de gamla asasagorna ännu lefva
qvar,” sade herr Ture Bielke, hvilken kommit ut i rummet och lyssnat till Stenbocks
berättelse.
Men nu hade markgrefvinnan suttit stilla allt för länge, hvariör hon föreslog en
ringdans, eller annan danslek.
Man kom då öfverens om, att leka ”Liten qvarupiga.”
Snart var leken i gång och alla sjöngo under de vexlande turerna. Liten qvarn-
pigas visa:
Konungen han vaknade, i höganloft låg:
”Hvem är det, som på min guldharpa slår? —
In inunder ekelund så grönan.”
”Ingen är det, som på guldliarpan slår,
Det är Inga lilla, i qvarnen hon mal.” j
Konungen han talte till småsvenner så:
”1 bedjen Inga lilla inför mig gå.”
”Huru skall jag kunna inför kungen gå?
Jag är ju bara klädder i valmaret grå.”
Inga lilla in genom dörren steg
Och konungen henne med blida ögon neg.
”Inga lilla, Inga lill’, qväd visan för mig,
En silfverstickad kjortel, den vill jag gifva dig.”
”En silfverstickad kjortel den passar jag ej på,
Men nog så kan jag qväda visan ändå.”
”Inga lilla, Inga lill’, qväd visan för mig,
Ett skepp i kungafloden, det vill jag gifva dig.”
”Ett skepp i kungafloden det passar jag ej på,
Men nog så kan jag qväda visan ändå.”
”Inga lilla, Inga lill’, qväd visan för mig,
Mitt halfva kungarike, det vill jag gifva dig.”
”Ditt halfva kungarike det passar jag ej på,
Mep nog så kan jag qväda visan ändå.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
