Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
’
Mycket skulle kunna talas om denna ståtliga måltid; men vi lemna hellre den
allt mer och mer qvaf blifna gästabudssalen och konstatera endast, att gästerna väl be-
skänkta, efter slutad måltid drogo sig tillbaka för att på mjuka ejderdunsbolstrar hvila
och hemta nya krafter till den följande dagens festligheter.
Bröllopshögtidligheterna fortsattes under två veckor, hvarefter de nygifta lemnade
Hörningsholm tillsammans med de flesta gästerna. Erkebiskop Laurentius dröjde dock
qvar på fru Märtas egen begäran, likaså herr Erik Stenbock, hvilken dröjde tillfölje af
sitt hjertas böjelse.
Herr Erik hade fattat en liflig böjelse för fru Märtas dotter, Malin, den andra i
ordningen af döttrarna och denna böjelse besvarades äfven af jnngfrnn, samt gillades af
hennes systrar och närmaste anhöriga, med undantag af den stränga modern, hvilken be-
tänksamt skakade på sitt hutvud.
Hon hade dock icke gifvit ett bestämdt afslag till Stenbock, hvilken derför hoppa-
des på en lycklig utgång af sina friareärenden.
Det var af denna orsak, som fru Märta bedt erkebiskopen dröja äfven en dag
på Hörningsholm; ty hon ville höra hans högvördighets tankar i denna angelägenhet, innan
hon meddelade de förälskade sitt sista svar.
Dagen efter högtidligheternas slut och sedan det bullrande lifvet på Hörningsholm
efterträdts af en djup stillhet, lät erkebiskopen anmäla sig hos fru Märta, hvilken genast
satt sig in i sina hvardagsbestyr och framtagit godsets bufvudbok, uti hvilken hon med
noggranhet mönstrade de i kolumnerna skrifna siffrorna. Bredvid bufvudboken hade hon
en liggare, hvilken hon äfven underkastade noggran undersökning. I denna liggare voro
upptagna alla de gåfvor af säd och penningar, hvilka fru Märtha i anledning af bröllops-
festen låtit utdela bland sina underhafvande. ”När solen lyser, så lyser den öfver alla,”
hade fru Märta sagt, då hon tillredt sin dotters bröllop; derför skulle hennes under-
hafvande äfven få skäl till glädje, då hon sjelf hade det. Denna glädje beredde hon dem
genom att gifva dem säd och penningar, myckenheten beroende på de olika familjer-
nas storlek.
En kolumn var tom i liggaren. Ofver denna kolumn stod namnet Erik Jansson.
Denne var en af fru Märtas torpare. Han var den ende, hvilken icke fått nagon upp-
muntran under festligheterna.
Fru Märta lät sina ögon hvila på detta namn.
Slutligen lyfte hon dem dock derifrån och förflyttade dem till sin sekreterare,
hvilken satt vid ett bord i andra ändan af rummet och raspade med en penna i en
räkenskapsbok.
”Har Erik Jansson synats till?” frågade hon.
”Nej, nådig fru,” svarade sekreteraren.
”Inte hans hustru heller?”
”Nej, nådig fru; men två af hans barn voro under bröllopet på gården. De köllo
sig på afstånd från den öfriga folkmassan och syntes vara upplösta af tårar.”
”Stackars barn!” sade fru Märta för sig sjelf. ”De hafva dock intet ondt gjordt,”
fortsatte hon sin monolog. ”Men fädrens missgerningar straffas på barnen, enligt den
gudomliga rättvisan.”
Hon lutade pannan i handen och försjönk i tankar·.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
