Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
”Och jag tror, att det varit något bråk mellan pappa och morfar, så att–––––
Ja, jag vet ingenting med visshet; men det har jag hört, att pappa och mamma nästan
med våld tagit hvarandra till äkta.”
”Det är hårdt att hindra de älskande att få hvarandra,” sade jnugfru Malin sakta.
”Förlåt mig; jag kom inte att tänka på, att jag rörde vid en öm sträng i ditt
hjerta, Malin,” sade jungtru Elsa.
”Det är så lätt att glömma sådant för andra och särdeles för dig, min Elsa, som
snart skall stå brud och skänkas till den man, som du önskar. — Tro inte att jag miss-
unnar dig den lyckan. Nej, både du och Rutger önskar jag all den lycka, som jorden
kan skänka.”
”Malin!”
”Du har en moder, du, som vet hvad det vill säga att icke få den man älskar,
efter hvad du nyss antydde, fastän hennes önskningar sent omsider kröntes med framgång,
och hon har blifvit en älskad och älskande maka. — Men jag har en sträng moder, hvilken
inte känner något annat än befallningar som måste åtlydas, och jag är dömd, antingen till
evigt jungfrustånd eller ock att försmäkta i olycka vid sidan af en man, som jag icke kan
älska. Ty jag kan blott älska en och denne ende är Erik Stenbock.”
Hon lutade sitt hufvud i ena handen och jungfru Elsa smekte henne ömt och
hviskade till henne tröstande ord.
Ungefär vid samma tid som de två unga flickorna sutto samtalande på HÖrnings-
holm dånade skott öfver Mysingefjärden, hvarest hertig Carl i sällskap med Rutger Kruuse
och Erik Stenbock roade sig med att skjuta sjöfogel.
Tärnor, måsar, ejdergäss och svärtor föllo för de säkra loden och upptogos i de
båtar, hvilka voro utkommenderade för att hopsamla jagtbytet.
Hertigen var vid särdeles godt lynne och hans följeslagare äfven, fastän dessa icke
med sådan ifver hängåfvo sig åt jagtens nöjen som konungasonen, hvilken föreslog en
andungsjagt i Tisnarens, Yngaens eller Bälvens vassar, sedan denna jagt blifvit slutad,
hvarefter de jagande skulle kunna sjövägen genom Nyköpings å färdas till Nyköping,
hvarest hertigen hade sitt hof.
Stenbock: och Kruuse tackade hertigen för inbjudningen; men i själ och hjerta
hyste de båda dock andra önskningar, hvilka helt oförmodadt blefvo uppfylda, utan att
de yppat dem för hertigen.
Fram på eftermiddagen sade nämligen hertig Carl, att det skulle roa honom att
öfverraska kung Märta på Hörningsholm och, som vinden var god, befalde han att jagten
skulle slutas för dagen och seglen hissas, samt färden ställas till Mörkö. Det hade förut
varit hertigens mening att tillbringa natten i någon fiskarkoja antingen på Utö eller Ornö.
Såväl Kruuse som Stenbock blefvo särdeles behagligt öfverraskade af hertigens
beslut och sade detta äfven utan förbehåll.
Hertigen skrattade rätt godt deråt och brydde Kruuse för att han mera tyckte
om qvinnosmek än en jagts uppfriskande lif, samt frågade när hans bröllop skulle stå, samt
huru länge jungfru Elsa skulle vistas på Hörningsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
