Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464:
”Mitt bröllop skall stå i nästa sommar,* svarade Kruuse ”och Elsa kommer att
vistas på Hörningsholm ännu en månad för att med sitt glada väsen trösta och uppmuntra
jungfru Malin.”
”Behöfver hon någon uppmuntran?" frågade hertigen.
”Det säges så,” svarade Kruuse med en rädd blick på Stenbock.
”Af hvad orsak då?” frågade hertigen.
”På denna fråga torde Erik Stenbock bäst kunna gifva svar,” sade Kruuse.
”Hvad nu din skälm,” utropade hertigen till Stenbock, ”hur har du ställt dig
med flickan.”
Stenbock omtalade då för hertigen sin och jungfru Malins ömsesidiga kärlek samt
det motstånd deras förening rönte af fru Märta.
”Kung Märta får väl låta nåd gå för rätt!” sade hertigen.
”Det är dock knappast troligt, att den stränga frun gifver med sig,” genmälde
Stenbock.
”Jag skall tala med henne,” sade hertig Carl.
”Jag beder för en sådan nåd att få frambära så väl min, som min älskades tack-
samhet,” sade Stenbock och bugade sig.
I anledning af den rigtning, som samtalet tagit, började hertigen tala om den reli-
giösa rörelsen och Upsala möte. —
Som vi känna af det föregående hade erkebiskop Laurentius Petri redan för länge
sedan utarbetat förslag till kyrkoordning och denna ordning önskade konung Johan få an-
tagen i riket.
Konungen hade derför utfärdat befallning, att erkebiskopens förslag skulle tryckas
och spridas, samt granskas af biskoparne och presterna.
Konungen sjelf studerade noga erkebiskopens förslag och tycktes gilla detsamma i
sin helhet; men gjorde i slutet deraf några anteekningar, tydande på att ett och annat
ännu torde kunna behöfva tilläggas.
Emellertid önskade konungen, att ett kyrkomöte skulle uttala sig i frågan och
sammankallade derför en riksdag till den 18 Augusti 1572.
Konungen var villrådig om, hvarest ständerna borde samlas och uppdrog åt erke-
biskopen att bestämma detta. Pesten började nämligen på ett fasansfullt sätt uti Stockholm
och i Upsala hade en eldsvåda förstört domkyrkan.
Icke förthy bestämde erkebiskopen, att riksdagen, eller rättare sagdt, kyrkomötet
skulle sammanträda i Upsala, hvilket äfven skedde på härofvan sagda dag och har af
samtid och efterverld blifvit kalladt för Upsala möte.
Derstädes kommo tillsammans Sveriges biskopar, prester och kyrkoherdar, samt
Svea rikes råd och andra kallade lekmän. Bland dessa sistnämnda var ätven Erik Sten-
bock, hvilken äfven satte sitt namn under Upsala mötes beslut.
För denna samling hade nu erkebiskop Laurentius Petri framlagt sin kyrkoordning,
hvilken den åldrige prelaten kallade sitt testamente till svenska kyrkan.
Herdg Carl bad nu, under färden till Mörkön, herr Erik för sig omtala, hvad som
blifvit beslutadt på detta möte. Visserligen hade hertigen reda derpå till det allra mesta,
men han hade dock icke talat derom med någon af de herrar som varit närvarande vid
sjelfva förhandlingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
