- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
270

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270
Det följande skall visa denna sammansvärjnings följder.
Emellertid försvann efter detta samtal herr Eriks missmod och hans af naturen
glada lynne gjorde sig gällande till stor fröjd för södermannahertigens gäster.
Vi föra våra läsare nu åter till Hörningsholm.
I Mars månad år 1574 anlände uti prydliga slädar och vid glad bjellerklang för-
näma gäster till Hörningsholm för att der fira påskeD. De anländande voro herr Erik
Stenbock och hans syster Cicilia, gift med grefve Gustaf Johansson Tre Rosor.
Som vanligt blefvo de särdeles väl mottagna af fru Märta och undfägnade på
allt sätt.
Palmsöndagen inträflade ett par dagar derefter och enligt häfdvunnen sed samla-
des då i den så kallade kyrkosalen på Hörningsholm kring fru Märta hennes barn, gäster
och tjenare för att åhöra predikan, hvilken i tur och ordning lästes af ett af barnen.
Denna söndag var det jungfru Malins tur att läsa och hon läste en predikan af
Olaus Petri öfver text hemtad ur Lucas’ evangelium, kap. 22, v. 14—22, hvilken text
handlar om Herrens instiftelse af nattvarden den natt, då Han vardt förrådd.
Alla lyssnade med andagt till de heliga orden och stor var andagten bland de
församlade, som efter predikan samfäldt instämde i Martin Luthers psalm: Vår Gud är
oss en väldig borg.
Efter denna andagtsstund fingo de unga fru Märtas tillåtelse att företaga en åktur
utåt fjärden, då herr Erik lagade så, att han fick köra för jungfru Malin, till hvilken han
icke underlät att hviska de kärleksfullaste ord, hvilka med välbehag, hördes och besva-
rades af den fagra jungfrun.
Efter återkomsten till Hörningsholm församlades alla kring ett dignande måltids-
bord, hvilket med ifver plundrades af den genom slädfarten frusna och hungriga ungdomen,
hvilken efter middagsmåltiden önskade fördrifva eftermiddagen med lekar och dans.
Men detta tillät icke fru Märta.
Palmsöndagens helgd skulle den icke få störas genom fåfäugliga nöjen, sade
den stränga värdinnan. ’
Det fans ingen annan råd än att lyda detta herskarord, hvarför samtliga barnen
och gästerna bildade krets kring fru Märta och fördrefvo tiden med att berätta historier
från flydda tider samt äfven att fördjupa sig i stilla samtal.
Vi vilja en stund lyssna derpå.
Jungfru Malin hade allt sedan slädfärden på förmiddagen varit synbarligen för-
strödd och hennes svar på de frågor, som stäldes till henne, vittnade om, att hon med
sina tankar var på helt annat håll än vid Hörningsholm. Fru Märta märkte detta väl,
men sade ingenting, ehuru hon litet funderade öfver orsaken till denna tankspriddhet.
Herr Erik märkte äfven hennes tillstånd. Äfven han sade ingenting derom; men han
visste orsaken.
”Är det ingen mera, som kan någon liten historia?” frågade grefvinnan Cicilia,
då en tystnad inträdt. "Du Erik brukar kunna tala om knektabragder och dylikt.”
”Ja,” svarade herr Erik, ”jag skulle kunna berätta en historia, som har den stora
fördelen, att den är fullkomligt sann,”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free