- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
283

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283
förkunnade, att något ondt händt hans herre. Elsa kastade sig öfver Hjalmar och sökte
hämma blodet, som strömmade ur det öppna såret. Bittrare tårar än nu hade hon aldrig
fält; — ej mer darrade hon: Smärtan och sorgen gåfvo henne mod och kraft. —
’Håll ut! Håll ut!’ ropade Hjalmar åt sitt folk; men fienden trängde på allt mer
och mer och nederlaget tycktes nästan afgjordt.
’Skall jag då döTbesegrad,’ hviskade Hjalmar, ’sä dör jag dock som^käck soldat
och i min konungs tjenst, samt på min lyckas största höjd, då en älskad makas kärlek
följer mig i grafvenl’
’Du ädle!’ snyftade Elsa och med en öfvernaturlig kraft sprang hon upp från den
döende, älskade maken, samt fattade fanan, hvilken låg i hans kallnande hand.
Hur skön, hur herrlig stod hon nu der med den fosterländska svajande fanan i
sin hand, en ängel lik ifrån det höga! (O qvinna! Det svagare könet nämnes du! Och
likväl, hvilken kraft eger du ej! Med en ängels leende på dina läppar, med en himmelsk
blick i dina ögon, visar du dig, ehuru hjertat blöder. Ej en sorg är så djup, ej en smärta
så svår, att du inte med tålamod kan härda ut dermed. Under det hårda och ofta tyran-
niska ok, som lägges på dina skullror, böjer du dig; men du klagar inte; — nej du kysser
dina bojor. Du är fridens, sällhetens, kärlekens milda genius. Du sluter dig till mannenj
som rankan slingrar sig kring trädets stam; men ofta är du äfven ditt stånds mägtigaste
skydd. Intet offer är för dig för stort, då kärleken herrskar i ditt hjerta.)
’Framåt!’ ropade hon. ’Framåt för konung och fosterland! Framåt i Guds
namn! Vi skola segra!’
Derpå störtade hon, höjande den fosterländska fanan, in bland de kämpande männen.
Det var, som om det fiendtliga stålet förlorat sin kraft. Det svigtande modet hos Hjalmars
folk lifvades ånyo och jublande följde det den guld- och myrtenkrönta sköldmön och inom
kort var fienden i grund tillintetgjord och uti triumf bars den segrande bruden tillbaka
till lägret. — Med utbredda armar och tårade ögon helsade veteranen Klang henne redan
på afstånd välkommen. — Men hur förskräcktes hau icke, då han fann den liljehvita kin-
den nedlutad mot det yppiga bröstet, hvarur blod sipprade ned på den hvita bruddrägten.
— En kula hade inträngt i den ädla barmen. — Hjalmar lefde ännu. — Hon sjönk i
hans famn. — Han såg henne.
’Tack!’ hviskade han med matt stämma. ’Du har räddat fäderneslandet och vår
krigarära!’
Elsa blef allt mera blek och sjönk ned i hans famn. Annu en gång slog hon
upp sina vackra, underfulla ögon, två solar lika uppå molnfri himmel. Hennes blickar
träffade Klang.
’Du har lärt mig detta, gamle fosterfader!’ hviskade hon, hvarefter hon åter
sjönk till Hjalmars hjerta.
Deras munnar rörde hvarandra i en kyss. De knötos allt fastare i hvarandras
armar och i två djupa, lugna suckar lemnade de unga älskande, nygifta och af alla~äl-
skade makarne jorden för ett högre, lyckligare lif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free