Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
En tjenarinna kom in.
”Servera frukosten!” befalde fru Märta.
Tjenarinnan gick och slog pâ en tamtam, hvars ljud kallade gästerna och barnen
till bordet, som dignade af rätter.
Snart voro alla församlade i salen, och sedan bordsbönen var läst, satte sig fru
Märta till bords och bad de öfriga att sätta sig.
Alla togo plats och började att sköfla bordet; men som fru Märta var vid mycket
dåligt lynne och inte sade något, voro äfven alla öfriga bordsgäster tysta ochj måltiden
försiggick mycket fort till deras belåtenhet, icke minst till Stenbocks. —
Straxt efter frukosten for Stenbock ut och åkte i en liten släde.
Jungfru Malin gick upp i ”rundeln”, det af oss förut beskrifna rummet och såg
efter honom, hvarefter hon försjönk i tankar om sin kärlek och bråkade sin hjerna med
att utgrunda, hvad herr Erik hade ämnat fråga henne om, då hennes mor kom in och
störde dem, så att frågan inte hade kunnat blifva fullbordad.
Hon sjönk ned på sina knän och bad en varm bön till Gud, att Han måtte för-
ena henne med Stenbock med eller mot hennes moders vilja. Hennes sinne blef mycket
rördt och hon, för att tala figurligt, sam i tårar, då hennes syster, fru Sigrid Bielke, kom
in i rundeln och helsade henne god morgon.
Jungfru Malin nickade åt sin syster, som då fann henne i tårar och gick fram
till henne samt klappade henne på hennes vackra hufvud, sägande:
”Gud välsigne dig! Du har en god gerning för handen!”
”Gud gifve, att den vore god!” svarade jungfrn Malin och reste sig upp, samt
omfamnade och kysste sin syster.
”Visst är det godt,” återtog fru Sigrid, ”att man med tårar kan göra sina böner
till Gud.”
Jungfru Malin fattade då fru Sigrids händer och såg henne bedjande och mildt
i ögonen, samt sade:
”Min allra käraste syster, om alla de mina öfvergifva mig, så vänder dock icke
ditt trogna hjerta sig ifrån mig.”
Fru Sigrid blef mycket förvånad öfver detta tal och förundrade sig äfven öfver
sin systers häftiga rörelse. Men hon anade inte rätta orsaken dertill utan sade spörjande:
”Hvi hafver du sådant tal till mig.”
Jungfru Malin svarade ingenting genast, hvarför fru Sigrid fortsatte:
”Jag tror inte, att du skall kunna vilja något ondt. Det har ingen varit i Sture-
slägten, som stält sig så, att vi skola vända våra hjertan ifrån dem.”
Tårarne ur jungfru Malins ögon fingo nu nytt lopp och hon lutade sitt hufvud
mot sin systers axel och ämnade för henne öppna sitt hjerta, då fru Märta, som satt i
en liten kammare innanför rundeln, ropade till sig fru Sigrid, hvilken genast hörsammade
sin moders kallelse och lemnade sin syster, hvarför det icke blef någon bekännelse af.
Jungfru Malin, som var rädd, att hennes moder skulle få se hennes tårar, torkade
af dem och gick in i den så kallade rundelstugan, ett rum, liknande rundeln, och som
varit begagnad till barnkammare åt jungfru Malin och hennes systrar och som nu hyste
fru Sigrid Bielkes lilla nyfödda dotter Kristina, med hvilken jungfru Malin började att
leka för att förströ sina tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
