Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
Hon hade lyit upp den lilla systerdottern på ett bord och rasade med densamma,
då herr Erik Stenbock, hvilken nyss hemkommit från sin åktur inträdde i rummet sägande:
”Malin! Vill du se den häst, som jag förärat dig?”
”Åh, hvad det skall blifva roligt!” utropade jungfrun. J
”Han står här nere på borggården!” sade herr Erik.
Jungfru Malin lemnade då barnet ifrån sig och tog herr Erik under armen och
följde honom ut.
I förstugan mötte de fru Sigrids kammar-piga och hustru Lucia, som varit
Nils och Anna Stures amma, hvilken följde med ned på borggården, der godsets prest
och en massa af borgens folk voro församlade för att se på den vackra springaren.
Herr Erik lyfte jungfru Malin i slädan och hustru Lucia tog plats bredvid henne.
Stenbock sjelf stälde sig bakpå på medarne.
Och så bar det af!
Folket hurrade!
Ingen tänkte annat, än att det var fråga om en kort åktur och man trodde, att
de öfriga jungfrurna skulle komma efter.
Herr Erik körde emellertid ut på fjärden och då han var utkommen på isen ma-
nade han på hästen så att denne sprang allt hvad tygen höllo, och hustru Lucia började
blifva ängslig, fruktande för snubbor af den stränga fru Märta vid återkomsten till Hör-
ningsholm, hvarför hon sade:
”Kära jungfru Malin, hvart viljen I hän? Tänken på vår nådiga fru! Får hon
veta, att I dragen bort allena; så blir hon vred!”
Men gumman fick ett annat svar, än hon anat.
Jungfru Malin svarade ingenting.
Men herr Erik Stenbock gjorde det i hennes ställe och det på ett så kraftfullt
och öfvertygande sätt att hustru Lucia inte öppnade sin mun mera på hela färden, utan
teg och befalde sig i Guds händer.
Han drog nämligen fram en kort bössa och satte den framför gummans bröst i
det han sade:
”Tigen I inte, så skolen I aldrig ropa mer!”
Gumman teg visligen.
Straxt derpå blefvo de resande omringade af hertig Carls ryttare under anförande
af Rutger Krause och nu blef färden om möjligare ännu hastigare än förut, till dess att
man kommit upp af isen och hunnit till Svärdsbro länsmansgård, hvarest rast gjordes.
På Hörningsholm hade det emellertid blifvit stor uppståndelse.
Margareta Sture hade nämligen varit i rundeln, när Erik Stenbock lyfte Malin i
släden och körde af gården.
Jungfru Margareta, som hörde de förut nämnda hurraropen, då släden sattes i
rörelse, tittade ut och såg, att herr Erik körde ned till sjön. Då hon förundrade sig
öfver, att han körde så fort, när hennes syster satt i släden, så for en tanke om rätta
sammanhanget med färden genom hennes hufvud och hon ropade till:
”Visst förer herr Erik bort syster Malin!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
