Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Men detta ansåg sig fru Sigrid inte kunna lofva. Glömska kunde hon lofva; men
ingenting vidare. Hon kände sin moders fasthet och var öfvertygad om, att fru Märta
hellre skulle förlora sin dotter, än att hon skulle tillåta sig äfven den allra minsta afvikelse
från ett af henne antaget religiöst begrepp.
Då hon förklarade detta för jungfru Malin, utropade denna högt och bittert
gråtande:
”Så är den första villan så god, som den sista.”
Efter en stund inkom herr Erik i rummet.
Han såg jungfru Malins tårar och var misslynt öfver, att hon oroades, samt bad
fru Sigrid att återvända till Hörningsholm, ty juugfru Malin hade svurit honom trohet och
denna ed skulle hon inte bryta.
Jungfru Malin intygade äfven detta.
Fru Sigrid blef då ännu mera sorgsen än förut; men då hon fann, att hon här
ingenting vidare kunde uträtta, beslöt hon sig för att återvända till Hörningsholm, samt
steg upp och tog afsked.
”Hvart ämnar du föra min syster, Erik? frågade hon.
”Jag för Malin till Wisingsö, till min syster, grefvinnan Beata Brahe och der
skall hon blifva, till dess att jag kan få hennes fru moders samtycke till, att vi må
komma tillsammans.”
Fru Sigrid skakade på sitt hufvud ; men hon kunde här intet vidare uträtta.
Hon bad grefvinnan Cicilia att följa sin syster till Wisingsö, hvilket grefvinnan
äfven lofvade, hvarefter hon ännu en gång bjöd farväl.
Just som hon skulle lemna rummet, sprang jungfru Malin fram till henne och
drog fram ur sin barm ett stycke af ett enhorn, hvilket vid denna tid troddes hafva
med sig lycka och välsignelse och derför ofta användes såsom talisman.*)
”Gif detta åt min moder,” bad hon, ”det är det enda, som jag fört med mig
från mitt fädernehem.
”Behåll det, syster,” bad fru Sigrid.
”Nej, nej! Lemna det till min mor; men bed i stället min mor förlåta mig och
tillåta min förening med Erik.”
Herr Erik Stenbock instämde i denna bön, hvilken fru Sigrid lofvade att efter
bästa förmåga söka uppfylla, hvarefter hon lemnade rummet och gästgifvaregården, tog
plats i sin släde och for tillbaka till Hörningsholm med oförrättadt ärende och med sorgen
i bjertat.
På Hörningsholm var det sorg.
Då fru Sigrid återkom dit fann hon sin moder sängliggande sjuk.
Fru Märta hade låtit flytta sin säng ut i rundein och den stod der nu så nära
fönstret, att den sjuka kunde se ut derigenom, och skåda ut öfver fjärden för att för-
nimma om någon nalkades.
*) Hornet af fabeldjuret, enliörning förvarades af denna tids personer med stor omsorg och sådana
horn uppvägdes med guld. — Det lär varit narhvalens käktand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
