- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
297

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29?
min vilja och deras barn, om de få några, skola blifva ansedda som födda i oäkta säng.
Må Malin, den skökan, icke försöka att vidare sätta sin fot inom min moders hem. Jag
har moderligen låtit kalla henne åter; men hon har inte velat lyssna till sin bön, lika
litet som hon har velat rätta sig efter mina befallningar. Må hon nu äfven skylla
sig sjelf!”
Här gjorde fru Märta ett uppehåll och då passade hennes barn på att frambära
sina böner för Malins bästa.
Men fru Märta var icke att skämta med denna dag.
Hon befalde sina barn att vara tysta, samt gjorde dem hårda förebråelser, för att
de lade sig i hennes angelägenheter och vågade fälla förböner för den olydiga dottern,
hvilken, enligt fru Märtas ord, inte var värd något deltagande eller någon nåd, utan
endast ett rättvist straff, som äfven skulle drabba henne, det lofvade fru Märta.
Derpå begaf hon sig i vredesmod till sitt skrifrum, hvarest hon genast skref en
lång skrifvelse till konung Johan och underrättade honom om den stora sorg och det våld
som blitvit henne tillfogadt af herr Erik Stenbock. Dessutom anropade hon äfven konungen
om nåd, att han måtte hjelpa henne att straffa sin dotter och hennes törtörare, samt för-
bjuda deras äktenskap.
När jungfru Malin vid Svärdsbro gästgifvaregård fått nya kläder, så att hon kunde
uthärda kölden på den beramade resan nedåt landet, lemnades gästgifvaregården at de
förnäma resandena.
Grefvinnan Cicilia Bielke följde enligt sitt löfte med de båda älskande.
Hon och jungfru Malin åkte i en släde, som kördes af herr Erik. Derefter åkte
den qviuliga tjenstepersonalen och hertig Carls ryttare under Eutger Kruuses befäl om-
gåfvo de åkande.
Uppehåll gjordes här och der på gästgifvaregårdarne och öfver allt iakttogs samma
försigtighet att ryttarne omringade huset.
Slutligen ankommo de resande till Wisingsö sent en afton.
Det var alldeles mörkt i slottet och de resande anade, att grefven och grefvinnan
Biahe icke voro hemma, hvilket ätven var fallet. De vistades för närvarande på en af
sina öfriga egendomar i Sundholmen. Denna gård var belägen i Westergötland på en
vacker holme uti sjön Folken i Esperöds socken.*)
Efter att hatva hvilat ut ötver natten på Wisingsö begåtvo sig de resande derför
till Sundholmen, hvarest de lyckades att träffa grelven och grefvinnan Brahe, af hvilka de
bletvo väl emottagna.
Herr Erik förklarade då sin syster att fru Märtas tillåtelse för honom att gifta sig
med Malin Sture varit omöjlig att erhålla och att han derför bortfört sin brud, hvilken
han nu ötverlemnade i sin systers vård tills vidare.
Grefvinnan Brahe lofvade att mottaga Malin; men hon kunde icke gilla herr
Etiks tillvägagående, samt hoppades att han icke gjort något, som han sedan skulle
få ångra.
*) Af detta slott finnes nu blott en ruin qvar.
Wasaättlingarne. 25 b

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free