Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
ocb ett medlidande med denna unga och vackra flicka, hvilket gjorde mig mycket
beklämd.”
”Detta kan jag såväl tänka mig, då man besinnnar, att en ung menniska går för
att blifva lefvande begrafven,” inföll en af åhörarne.
”Ja, isynnerhet om det är en ung och skön qvinna, bör intrycket blifva desto
smärtsammare,” sade en annan.
”Var hon vacker, denna unga qvinna?” frågade en tredje.
”Det’ har herr amiralen tillkännagifvet,” svarade en fjerde.
”Ja,” sade Lindenkrona, ”bortsedt från ungdom och skönhet hade hon äfven ett
till den grad oskyldigt behagfullt utseende och gick med en så rörande min af fromhet
och försakelse fram till altaret, att jag knappast tror, att det skulle hafva gjort mig mera
ondt att se henne föras ut till döden, än att vid detta tillfälle besinna, huru den stackars
flickan var förledd och bedragen af några grymma och känslolösa menniskor att lemna
lifsglädjen och låta mura in sig i ett kloster.”
”Kanske hon inte var förledd?” sade en af fru Märtas gäster,
”Jo, helt visst,” inföll en annan mera lutherskt sinnad. ”Inte går en ung och
vacker flicka i kloster, om hon inte blifvit öfvertalad. Allra minst gör hon det, om hon
är rik, hvilket denna novice var, eftersom hon var prydd med juveler i hår, på hals
och bröst.”
”Den inre kallelsen kanske–––-— ” började den första.
”Prat!" svarade hans motståndare. ”Fråga våra adelsjungfrur, om de skulle vilja
låta sig lefvande begrafvas.”
Ett skri af afsky ljöd från jungfrurnas läppar.
”Ja, se der!” sade talaren. ”Der hafva vi genast svaret!”
”Våra adelsjungfrur äro icke uppfostrade i den katolska tron,” invände den första.
”Nej, Gud ske pris!” svarade den andra.
”Är ni viss på att — — — ” började den förste, då fru Märta drog samman sina
ögonbryn och sade:
”Det var inte meningen att något meningsutbyte om den ena eller den andra re-
ligionen här skulle komma i fråga och ett sådant utbyte af tankar är inte heller här på
sin plats. Låtom oss hellre höra på den berättelse, som amiral Lindenkrona välvilligt
gifver oss från S:t Daniels kyrka i Venedig.
De båda disputerande herrarne bugade sig för fru Märta och tystnade, hvarefter
Lindenkrona fortsatte:
”Jag kan icke säga, hvad som mest rörde mig, antingen föreställningen af hennes
ömkansvärda öde, eller faran för upphofsmännen till så fördömliga inrättningar, som kloster.
”De hafva dock gjort nytta dessa kloster i mångt och mycket,” sade den förste
af de förut disputerande herrarne.
”Men mera skada!” skyndade den andre att infalla.
”Trädgårdsskötseln — — — ” började den förste.
”Schy! Schy!” hyssjades det.
Den talande tystnade genast; men han gaf Lindenkrona en vred blick.
Detta såg amiralen mer än väl, men det bekom honom intet, utan han fortsatte
helt lngnt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
