Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Katolska presterskapets skamlösa egennytta är väl sjelfva ursprunget till sådana
orimliga grymheter, som unga menniskors inspärrande i klostren; men mången gång hafva
föräldrar äfven sin dryga andel deri.”
"Det är väl inte möjligt, herr amiral,” sade fru Märta, "att föräldrar kunna
vara till den grad hjertlösa, att de vilja skilja sina barn ifrån sig och mura in dem i
klostercellen.”
"Jo, min nådiga fru. Det händer tyvärr ganska ofta.”
”Det tycker jag dock är bra onaturligt,” invände fru Märta.
”Men det är dock visst,” svarade Lindenkrona. ”Vissa omständigheter kunna för-
anleda dylika grymheter från föräldrars sida.”
”Säger herr amiralen det med fullkomlig öfvertygelse.”
”Ja, hennes nåd,” svarade Lindenkrona, ”och jag skall straxt hafva äran att fram-
draga exempel.”
”Det skall blifva intressant att höra,” sade fru Märta och satte sig mera till rätta
i sin beqväma högkarmade ländsto).
”Det händer ofta,” sade Lindenkrona, ”att en adelsman af narraktigt högmod tror
sig vanhedras, om hans dotter skulle gifta sig med en hederlig borgersman.”
En fuktig sky drog vid dessa ord öfver fru Märtas ögon. Hon tänkte på sin
Malin, hvilken visserligen icke önskade gifta sig med en ofrälse man, men dock emot sin
moders vilja.
Och samma hinder,” fortsatte Lindenkrona, ”åberopas äfven emot främlingar i
allmänhet, äfven om de äro af adligt stånd. — För att så mycket mera upprätthålla fa.
miljens höghet, tillåter man ej de yngre sönerna att gifta sig, så framt den äldste ej är
utan allt hopp om att få några barn ; men väl tillåtes dem det, som värre är, nämligen
att blifva munkar, sbirrer eller värdar på lösaktiga ställen, som jesuiterna behöfva för
sina hemliga laster, under det att de stackars flickorna förledas att uppoffra sin frihet och
all den oskyldiga njutning, som försynen ämnat åt dem här i verlden.”
Fru Märta, som inte tyckte om den der utläggningen inföll sur:
”Men hur var det med ceremonien, herr amiral?”
”Ceremonien,” svarade Lindenkrona, ”var mycket lång och mycket tröttsam. När
nu ändtligen det täcka offret hade kommit fram till altaret igen, ledsagadt af de fyra
nunnorna klädda i sina hvita kläden på hufvudena och hvilka hutvudbonaders snibbar voro
trädda genom hål på ett långt plagg af svart tyg, som hängde ned öfver bröstet och ryg-
gen och till en god del skylde deras ljusa klädningar, föll hon på knä. Derefter anam-
made hon sakramentet genom endast bröd, hvaremot presten tog sig med välbehag en djup
klunk ur kalken. Derpå sattes en törnekrona på hennes hutvud. Sedan detta var gjordt
gåfvo de henne i högra handen ett krucifix, och i den venstra en brinnande vaxtaekla,
båda dessa saker utsirade med röda, hvita och flerfärgade rosor för att derigenom hedra
hennes nu antagna nya namn: Maria Rosa. Derefter utfördes en andlig lofsång, noder
hvilken novicen sakta vandrade från altaret med klosterdrägten buren efter sig. Alla i
kyrkan varande personer sällade sig till denna procession. Hon stannade slutligen vid
ingången till klostret och klappade på dörren. Så snart denna öppnades, blef hon mottagen af
abedissan, som förde henne in i klostret. Nu sällade sig till processionen en massa nunnor,
hvilka gingo två och två, släpigt sjungande en lofsång. Novicen fördes nu in i konver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
