Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
»I sådant tall,8 sade Slure, ”kunna vi litet hvar sväfva i fara, att genom ”helig
list8 blifva skaffade ur tiden.8
8Det är inte omöjligt, om de jesuitiske fäderna och lekmännen få fast fot i Sverige,8
svarade Lindenkrona, just som herrarne trädde in genom slottsporten, der de mötte fru
Märta sjelf, hvilken lemnat sin varma bädd och klädt sig för att personligen höra efter
orsaken till störandet af friden.
Lindenkrona fick nu för fru Märta berätta händelsens förlopp.
Den stränga frun drog tillsammans sina ögonbryn och släppte lös sin tunga i för-
bannelser öfver papismen och dess förkämpar, samt beklagade, att herrarne varit en-
samma så länge, så att inga vittnen funnos öfver stridens orsak,
Men då stego ett par tjenare fram och erbjödo sig att vittna, att grefve Pelgenow
betalt sina tjenare att stöta ned amiral Lindenkrona genom att utropa:
”Stöten ned den kättaren!”
8Är detta sanning?8 frågade fru Märta.
”Fullkomligt i enlighet med sanningen!” upplyste Lindenkrona.
8Då skall den räfven inte så lätt komma undan, så sannt som jag heter Märta
Sture, född Lejonhufvud!8 bedyrade fru Märta och räckte upp sin hand såsom bekräftelse
på detta löfte.
Redan dagen derpå skref fru Märta ett bref till konung Johan, samt sände under
stark bevakning den polske ädlingen och dennes tjenare till Stockholm. Hon anförde i
skarpa ordalag det straffvärda i grefvens uppträdande mot Lindenkrona och omtalade äfven
sina tjenares vittnesmål, att Pelgenow befalt sina tjenare att sticka ned den svenske ko-
nungens amiral, hvilken nu skulle hafva varit ett lik, så framt inte fru Märtas och hans
egna tjenare kommit honom till hjelp. — Den stränga frun bäd äfven hans majestät i
tvingande ordalag att hålla en sträng räfst med den polske grefven och anhöll äfven under-
dånigst, att hans majestät måtte skona Sverige för jesuitiskt och inqvisitoriskt påhäng.
Detta bref upptogs mycket illa af konung Johan, hvilken visserligen icke ville
stöta sig med sin moders syster, men lika litet ville straffa Pelgenow.
Detta gjorde, att fru Märta törgäfves väntade att få höra något om Pelgenows
bestraffning och att amiral Lindenkrona föll i onåd hos konungen.
Pelgenow och hans tjenare förblefvo obestraffade; men fördes ur riket, dock icke
såsom brottslingar, ty konungen utnämnde Pelgenow till ståthållare på ett af sina slott
i Lifland.
Det var nu ett och ett fjerdedels år, sedan jungfru Malin med Erik Stenbock
lemnat Hörningsholm. Stenbocks- och Sture-ätterna voro åter försonade; men fru Märta
var dock obeveklig, hon kunde inte tillåta de älskandes förening.
Herr Erik hade vändt sig till universitetet i Rostock med förfrågan om saken.
Derifrån fick han svar af dervarande teologer, att äktenskap syskonbarn emellan
icke kunde anses förbjudna.
Denna skrifvelse sände herr Erik till fru Märta; men hon var fortfarande lika
bestämd i sitt nekande af tillåtelse till deras äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
