Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då togo de älskande Gud i bågen och reste öfver till Halland, som då tillhörde
Danmark och läto der en dansk prest viga sig. Samma dag foro de tillbaka in i Syerige
och till Torpa, hvarest bröllopet firades under stora högtidligheter.
Vid underrättelsen härom, intogs fru Märta Sture af så stor vrede, att hon för-
klarade, att hon skulle göra sin olydiga dotter arflös.
De nygifta, hvilka hyst det hopp, att fru Märta skulle blifva blidkad, så snart
hon erfarit, att ingen återvändo fanns, blefvo mycket sorgsna öfver sin missräkning och
fru Malin Stenbock aflade till tecken af sin sorg alla sina juveler och klädde sig uti en
enkel svart klädning, hvilken hon icke sedan aflade, trots sin gemåls böner derom.
Tiden skred ännu ett år framåt. Fru Märtas kraft började att blifva bruten och
hennes vilja var inte till den grad jernhård, som tillförene.
Då öfverraskades hon en dag af en böneskrift för sin dotter, undertecknad af
konung Johan, hertig Carl, samt alla medlemmarne af Sture- och Stenbocks-ätterna.
Vid läsandet af denna skrift veknade fru Märtas bjerta.
Hon skref till sin dotter och måg och bad dem komma till Hörningsholm.
Intagna af glädje skyndade de nygifta att efterkomma fru Märtas inbjudning och
begåfvo sig i väg till fru Malins fädernehem.
Sent en afton ankommo de till Hörningsholm; men de fingo der inte det mot-
tagande de hade önskat.
Fru Märta visade sig inte för dem.
Ej heller fingo de bo i sjelfva slottet, utan i en liten flygelbygnad till densamma,
samt underrättades dessutom om, att de inte finge visa sig för fru Märtas ögon.
Detta var en hård pröfning för fru Malin; men hon måste underkasta sig
densamma.
Så förgingo några månader.
Slägten bönföll hos fru Märta, att hon måtte göra sin förlåtelse fullständig.
Omöjligt!
Då omtalades för henne, att fru Malin var i en sådan ställning, att hon inte
borde göras sorgsen och dessutom vore hon i behof af den kärleksfullaste vård; och man
framstälde för den stränga modern, att om hennes dotter under sin väntade sjukdom
skulle lida skada till sitt lif eller om hennes väntade arfvinge skulle blifva skadad i moder-
lifvet eller födseln, så skulle både Gud och menniskor kasta skulden derför på fru Märta,
hvilken genom sin hårdhet och oförsonlighet otvifvelaktigt varit orsaken till dessa befarade
olyckor, hvilkas följder voro oberäkneliga.
Detta var att helt och hållet uppmjuka fru Märtas hjerta.
Hon sände ned bud till sin dotter och måg och bad dem komma upp i slottet på
en viss timma.
Fulla af glädje skyndade de att hörsamma denna kallelse.
De blefvo förda genom flera rum och slutligen öppnades för dem slottets kapell.
Der väntade dem fru Märta, hennes hemmavarande söner och döttrar, samt slotts-
predikanten.
När fru Malin fick se sin moder, kastade hon sig på knä och kröp från tröskeln
fram till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
