Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
”Men hennes nåds man tycker ju inte heller om röda boken?”
”Visserligen.”
”Nå då så!”
”Men ser du Marta, Gustaf är mycket försigtig och han aktar sig noga för att
sätta sig upp emot konungen. Nu tror han, att konungen skall på något sätt strafia
Rutger för hans öppna uppträdande mot liturgien och han beklagar, att Elsa dengenom
skall komma till sorg i stället för glädje, då hon lemnar sitt fädernehem.”
”Så illa skall det väl inte gå, Gud beskydde barnet. Usch, den otäcke kungen.”
”Tand för tunga, Marta!”
”Det är väl inte farligt att tala, när ingen annan än hennes nåd hör det?
”Nej, det är det inte; men vi hafva mycket folk i huset nu och hvem vet, hvad
det kan blifva af ett ord, när det blir omtuggadt och kommenteradt.”
”Jag tycker, att herr Gustaf skulle vara förbittrad på den der röda boken och
på de der jesuiterna, sedan amiral Sigge höll på att få sätta lifvet till lör en sådan der
och nu till på köpet fallit i onåd hos kungen.”
”Ja, Gustaf är förargad på^ alltsammans.1. Men han står i gunst hos kungen.
Denna gunst kan dock snart försvinna, ty då konungen gifvit en af våra söner sin onåd
och om vi gifta bort vår dotter med en riddersman, som är kuDgen misshaglig, så kunde
onåden lätt utsträckas till vår ätt. Dessutom har Gustaf alltid önskat, att Elsa skulle
blifva förenad med Johan Gyllenclou.”
”Men flickan vill ju inte ha honom?”
”Nej!”
”Inte skall man väl tvinga barnet att gifta sig emot sitt hjerta.
”Gustaf vill så.”
”Det är underligt, då man vet, huru många stridigheter herr Gustaf sjelf hade
i sin ungdom med hennes nåds herr fader.”
”Politiken, min Marta, gör allt detta!”
”Ja, den der politiken, den kan då också göra en menniska venstervriden, som
man säger.”
”Gustaf har ännu ett skäl att vara emot Elsas och Eutgers giftermål.
”Det var då fasligt många skäl, det der.”
”Han ser hur Hanna Eibbing trånar bort af kärlek till Eutger.”
”Det skulle jungfru Elsa också göra, om hon inte fick honom.”
”Men Gustaf tycker, att Eutger kunde taga Hanna, så kunde Elsa och Gyllenclou
blifva ett par.”
”Hvad de gjorde se’n!”
”Ah, tyst med dig, Marta!” svarade friherrinnan Lindenkrona och lemnade rod-
nande sin gamla, trogna kammarpiga.
”Det der tog,” sade Marta leende för sig sjelf, hvarefter hon skakande på hufvu-
det fortsatte sin väg fram i korridoren sjungande:
Allt under liimmelens fäste
Der sitta stjernorna små.
Den vännen, som jag älskat,
Den kan jag aldrig få.
Han föll uti mitt tycke,
Det rår jag inte för. —
Han lofte bli mig trogen
Intill min bleka död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
