Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
)
*Ja gör det, goda Marta!” hade flickorna utropat,
Marta började, just som friherrinnan Signe lemnade rummet att sjunga:
Herr Peder han for sig söder under ö, ”Min hjerteliga kär!
Der fäste han sig så vanan en mö. I sägen mig, hvarför I sörjen.”
”Uscb, sjung inte om sorg i dag pä min lyckligaste dag, Marta!” sade jungfru Elsa.
”Det blir glädje af det, barnet mitt!” svarade Marta.
”Sjung dä!” sade Elsa.
Marta fortsatte:
”Antingen sörjen I för fader eller mor,
Eller sörjer I för syster eller bror.” —
”Och inte sörjer jag för fader eller mor
Och inte sörjer jag för syster eller bror.’
”Och inte sörjer jagr för sadel eller häst,
Eller sörjer jag för ni hafver mig fäst.
Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må
Jag vet så väl, huru mig lärer gå.
”Antingen sörjer I för sadel eller häst, Det var mig spådt, allt medan jag var barn,
Eller I sörjer, för jag hafver er fäst.” — Att jag skulle drunkna på min bröllopsdag.” —
”Hu, då Marta!” ropade jungfru Elsa.
”Det blir glädje, säger jag!” svarade Marta och fortsatte: ”På jungfruns tal
svarade riddaren,” samt fortaatte svaret sjungande:
”Och jag skall bygga en bro så stark,
Om det skall kosta mig tolftusende mark.
Och sjelfver så skall jag bredvid er rida
Och femton mina hofmän på hvarje sida.” —
Och när somvde kommo till borgaregrind,
Der dansade en hjort, der hoppade en hind.
Och alla så sågo de på djuren bara,
Ensammen läto de den jungfrun fara.
Och när som hon kom der midt uppå bro,
Der stapplade hästen på fyra gullskor.
På fyra gullskor och trettio gullsöm
Och jungfrun hon föll i stridande ström.
”Ser du Marta,” sade bruden, ”att jungfrun skulle drunkna. Jag tycker inte om
dig, att du sjunger sådant på min bröllopsdag.”
”Det blir glädje, säger jag! Hör på!”
Herr Peder han talar till sin lille smådräng:
”Och hemten mig hit min guldharpesträng!” —
Herr Peder han spelade så ljufvelig,
Så foglarne på qvistama de slumra dervid.
Han spelade barken af hårdaste träd,
Han spelade barnet ur moderens knä.
Och första slag han på guldharpan slog,
Då satt der Necken på vattnet och log.
Och andra slaget på guldharpan lät,
Då satt der necken på böljan och grät:
”Herr Peder, herr Peder, du spela ej så hårdt;
Du skall din unga brud igen väl få!
Och du skall få igen din unga brud så röd,
Som aldrig hon legat i böljorna död! —”
Och der blef glädje och mycken ro,
Herr Peder fick igen sin fästemö god. —
”Min hjerteliga kär!
I sägen mig, hvarför I sörjen!” —
Just som Marta hade sjuugit den sista versen till slut, öppnades dörren och
friherrinnan Signe kom tillbaka in i jungfruburen, medförande brudkronan.
Då jungfru Elsa fick se sin mor, gick hon ned af stolen och kastade sig i hennes
armar sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
